Dagens Nyheter – 11 mars 1873, sida 2

såg kosacken ned i det genomskinliga vattnet. Fänge sökte han förgäfves, men just då han var på väg att afstå från försöket, upptäckte hans skarpa ögon någonting glänsande. Han gaf till ett lätt utrop af glädje :och inom kort låg medaljongen i hans hand. Hastigt öppnade han den, för att se om sjelfvå porträttet var skadadt, men det var icke så. Medaljongen var så väl tillsluten, att icke en enda vattendroppe hade inträngt. — Har vill sända bort mig i qväll, mum: lade Kotschoffsky, då han på omvägar närmade sig det lilla lägret, men jag kommer sikbanda tillbaka, förr än han kan ana. Knappt hade han inkommit i lägret förrän han mötte kaptenen. — Ni skall göra ett ströftåg i afton, sade Margunoff. Jag har hört att bönderna samlas vid -Pyhälahti. Gå dit fråm om ni kan, men dröj inte för länge. Med dessa ord svängde kaptenen om på ena klacken och gick bort. Han kände sig orolig, ty Kotschoffskys blick hade varit ovanligt forskande. — Barnsligheter, mumlade han, hvad skulle jag väl ha att frukta? Löjtnanten kallade sina ryttare under vapen och inom ön HKalftimme sprängde han längs sjöstranden -forrut i riktning mot Pyhölabti.