Dagens Nyheter – 8 mars 1873, sida 1

LV NN ningen mera. Med ljusets ankomst vidgades äfven synkretsen, ooh man kunde nu öfverse stridsplatsen. Utanför vallen lågo både ryssar och finnar i större antal än isnanför. Dock syntes det tydligt att de förra lidit den största manspillan. Plötsligt hördes från skogen en gäll signalpipa; ryssarnes: led framstörtade ånyo; striden började på nytt, men nu mera regelbundet. — Hit, kamrater! skrek Mikko, som liksom förut stod emot Kotschoffsky! Jag kan inte — Han fick icke tala ut, ty en kula slungade honom ned från vallen. Med en tung suck rullade han utföre och stannade först vid fru Herners fötter. Hon uppgaf ett skri af fasa och vacklade bort. Men Ilma, den fysiskt svsga flickan, drog med tillhjelp af ett par andra qvinnor, den sanslöse Mikko längre bort för att se om såret. I samma ögonblick som Mikko föll, satte löjtnant Kotschoffsky foten på vallens öfversta kant. Ett triumferande smålöje spelade kring hans läppar, då han svingade den tunga sabeln öfver hufvudet. Men detta leende höll på att blifva hans sista, ty en skarp lie höjde sig öfver honom, men stannade på halfva svängningen och föll klingande ned bland r1yssarne, som med jubel mottog denna trofå, Liemannen deremot störtade hufvudstupa in i förhuggningen; en kula hade genomborrat hans panna. Törgäfves sprungo bönderna till;