-— VM tem Samtalet afstannade här. Mikko gick fram till de snarkande soldaterna och vände dem om till fruntimrens stora förskräckelse. Men ryssarne gåfvo icke det minsta tecken till att de voro vakna. — Åbh, er skall det inte bli svårt att knipa bort, mumlade finnen halfhögt. Nu ligga ni qvar här tills jag kommer tillbaka. Med dessa ord ryckte han loss en mängd qvistar, dem han bredde öfver soldaterna, på det att de icke skulle upptäckas så lätt, ifall derås landsmän kommo; bemäktigade sig derpå gevären och återvände till fruntimren, som från gömstället med oro åsett Mikkas förehafvande. — Nu är det tid att fortsätta vandringen, sade finnen; vi ha inte så långt qvar af vägen, — Och soldaterra, hvad ämnar du göra med dem? frågade Ilma. — Dem hemtar jag om en stund. Ungefär en half timme efter detta uppträde, anropades flyktingarne af en post vid förhuggningen med de vanliga orden: — Hvem der?