Dagens Nyheter – 3 mars 1873, sida 2

—-—-—-— — och låter de små fötterna öfversköljas af vågorna, då liknar hon en najad, uppstigen ur böljans djup, för att kasta en nyfiken och beundrande blick öfver det för henne okända riket. — En sådan vacker morgon, hviskade hon och höjde sina blickar :mot solen. O, hvad det kännes friskt och godt att nu få springa längs Alajärvi. Bättre det än att sofva! Med dessa ord sprang Ilma, som på finska betyder väder, egentligen i god betydelse, upp på en något hög sten och blickade omkring sig. Den lena morgonvinden fattade tag i det långa lockiga håret och snodde det kring midjan och barmen, Ilma skrattade, när hon såg sin bild i den gungande vågen; slog tillsammans händerna och ilade med bevingade steg längs stranden. Ändåtligen stannade hon och såg rakt framför sig så uppmärksamt, som om hon spionerat på en lurande fiende. Det var dock endast ett litet rödmåladt hus nere vid åstranden, som drog hennes blickar till sig. Det lilla huset låg så täckt, omslutet af lummiga träd, och Ilma kunde icke återhålla ett utrop af glädje, när .hon betraktade sitt hem. Under det Ilma beskådade det lugva hemmet, öppnades ett af dess gafvelfönster och en medelålders qvinna tittade ut. Sedan hon sett sig omkrring några 1r0ivuter, hvarunder Ilma, alldeles som sett ostyrigt, skälmaktigt barn, kröp in i ett litet snår för att gömma