Dagens Nyheter – 1 mars 1873, sida 2

började han. — Jag förde handen till mitt hjerta, grep om guldkorset och ilade bort. — Den madamen kom från svartalfernas land, .hånskrattade han efter mig, och alla granskapets skator, kråkor och kajor skriade: tCHon kommer från CFörödmjukelsens dal. Våra kusiner hafva sett henne der.4 Mina fötter bevingades, jag såg mig aldrig tillbaka, men från djupet af. mitt bröst framträngde den bönen: Måtte aldrig rimfrost falla öfver hans sång — han var dock sårgare, — — — På jorden kan jag icke lösa min gåta, klagade jag; klara måne, lys du på den; men nej, äfven du går omkring mörk i dig sjelf och lånar ditt ljus från solen; och jag sökte samla hela solens omätliga glans i mina ögons pupiller. Då brusto mina drömögon, — jag såg min älskade moder och vid hennes bröst min — broder. En himmelsk klarhet, som intet mevniskobjerta eå kan ana, kringsken dem; jag störtade på mina knän, jag räckte henne korset och i ett nu visste jag gåtans lösning. Mitt drömhjerta brast — — — jag vaknade i min bädd på — golfvet. Vattenglaset låg i tusen bitar kring mig, karaffinen, som lutade starkt mot jorden, kade uttömt största delen af sitt innehåll öfver bord, täcke och golf. Med saxen, gom hängde på bröstet, hade jag under sömnens oro gjort en försvarlig skråma tvärs öfver hela ansigtet. — Nå, i hela lefvande lifvet, skrek Fredrika i dörren, aldrig såg jag med mina ögon ett tocket spektakel! — Jag somnade om så tungt och drömde så