Dagens Nyheter – 26 februari 1873, sida 1

Kamrarne skola i dag företaga till afgörande statsutskottets förslag rörande reglering af riksstatens första hufvudtitel — eller, i för allmänheten begripligare ordalag: riksdagen skall bestämma beloppet af anslagen till konungahusets underhåll. Utskottet har föreslagit att summan deraf må nedsättas med 100,000 rdr, men att riksdagen må lofva att ytterligare ändring deri icke skall ske Si denna kungens tid4. En sådan nedsättning, och äfven en vida mer betydande, har varit af den ene eller andre motionären föreslagen vid föregående riksdagar, under Carl XV:s lifstid. Dessa motioner ha blifvit afstyrkta och afslagna, oaktadt många riksdagsmän ansett dem befogade. Hufvudskälen härtill ha varit dels att man ansett det ogrannlaga att minska inkomsterna för dem som en gång inrättat sin hushållning på ett visst sätt och ovärdigt att återtaga en förhöjning som man en gång beviljat i glädjen öfver vunnen medverkan till den nya riksdagsordningen. Intetdera af dessa skäl har numera tilllämplighet. Den rye konungen har ännu icke inrättat sin utvidgade hofhållning, ej heller hunnit såsom regent förvärfva sig några särskilta anspråk på bibehållande af det änslag som af en särskild anledning beviljades bans företrädare. Icke heller kan ett nedsättande nu af första hufvudtiteln blifva ansedt såsom någon demonstration mot den rye konungen. Det föreligger sedan den 19 sept. 1872 intet yttrande, ingen handling som kan föranleda någon misstanke i den riktningen. Riksdagen har fullkomligt fria händer att inskrifva en ny summa på en ännu blank sida i riksutgiftsboken. Första och andra kammarens ledamöter inom statsutskottet ha gemensamt beslutat nedsättningen af 100,000 riksdaler. Detta är det märkligaste som på många år förekommit inom våra riksdagsannaler. Det parti inom andra kammaren som tillsatt statsutskottet kan icke svika sina representanters ackord med kollegerna från första kammaren. Hvad för öfrigt andra kammaren beträffar, är det således endast att förmoda att den centrala intelligensen skall af statsutskottets nedprutning taga anledning att uppträda på ett för Sintelligensen lika hedrande och för höga vederbörande lika angenämt sätt, som denna fraktion gjorde i kröningsfrågan. Största intresset torde dock komma att samla sig kring det som möjligen kan blifva yttradt från ministerbänkarne. a rer oa SÅR 2 en en