Dagens Nyheter – 25 februari 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Infall ur Kapten Puff. Man erfar att ei Hy. stjerna uppgått på den svenska dramatikens himmel: hr teaterdirektören Rohde har nämligen i en Upsälatidning förklarat att en teaterpjes Presidentskans dotter, hvilken varit hr Rohdes picce de råsistance under den senaste tiden och sot ansetts ka ett märkvärdigt tvilliogstycke med hr Jolins Min huåtru vill ha roligt, har till författare — hr Rohde sjelf. oe Det är dock ett vådligt spel hi Rohde der drifver. I fråga om utsättande af orätt författarenamn å litterärt årbete är tryckfrihötslägen mycket sträng: om vi rätt minnas, gäller det sex månaders fängelse. Tillämpningen af denna straffbestämmelse möt hf Rohde kunde dock tjena till att rikta yår pe dramatiska litteratur Födnågrå mästers stycken j inan minnes hurusom några af vert: dons yppersta skuldoverk tillkommit under det deras författare. suttit inom:låssooh Bom, Hristian Mull våren nal; söta utder de förlta årtiondena af -dettasekel lefde i Skara, der hän var anställd somsdomkyrkos organist oeh tillika som direetor musices vid dervarande gymnäsiGm; Dönno Kull var en qvick, fyndig och mycköt-belefväd herrei hela sitt väsende, Han var dertill hvad man kal. lar en vacker karl, temligen korpulent, hvilket senäre tillika gaf ön jovialisk prägel åt hans figur; och kring munnen spelade ständigt ett sardoniskt löje. ; Mannens muntra lynne och fina umgängessätt gjorde honom eftersökt och välkommen i alla kretsar. Enligt anteckning i Skara kyrkobok inflyttade Kull till nämda stad år 1798, Hah afflyttade derifrån till Göteborg vid början af 1820-talet och sedan dess har man icke hört någonting om honom, Fn samlare i Venersborg har antecknat :en mängd anekdoter om mannen, hvilka meddelats Venersborgs Tidning; se här den första, såsom prof på de andra: Förr i verlden sjöngs alltid Tron (nr 17 i nyare Sv. Ps-b.) i kyrkan vid högmessan och vid ett dylikt tillfälle kunde Kull icke mot slutet af tredje versen få hågöt liud i orgeln, emedan orgtramparen (Sandberg) ej trampade längre, ity att haa ej riktigt följt med stros ferna. Församlingen trallade efter gammal vana, men Kull -fingrade på kläviaturen för: gäfves. För detta fallissemang blef Kulluppkallad i konsistorium, Påförhand öhandööräd, inlärde han orgtramparen hvad denne skulle svare Då Kull inför körsistorium tillspordes af biskopen, Hvarför han ej: spelat tron tills slut, svarade han mod en antagen from min, att felet icke var hans utan orgtramparens, Den barske gubben Weideman vände sig då åt andra sidan och röt till Sandberg: Hur kan du vara så försumlig? Du skall genast ur tjensten! Sandberg vände på tuggbussen och svarade, inspirerad af Kull, i en mycket tvärsäker ton: Tror inte herraraa att jag vet mycke bättre än herrarna, hur mycke vär (väder) som går åt te trona? De allvars samma, vördiga fåderna utbrusto i skratt och förhöret var slut. De visste nog hvem som lagt den enfaldiga orgtramparen detta svar i munnen, En lokomotivförnares hämnd, Amerikanska tidningen Indianapolis Sentinel berättar en förfärlig historia om det sätt, hvarpåsen-lokomotivförare hämnades å en person, hvilken en längre tid syskelsatt sig med att förstöra jernvägsskenorna, hvarigenom obefäkneliga -olyckor -kundeuppstå; Flöra gånger hade tåget På ett visst ställe gått ur spåret, och lokomotivföraren var nära-att blifva åf. skodad, då han beslöt att göra ett slut på nidingsdådet. Då han en natt närmade sig det ödesdigra stället, stoppades tåget, lokomotivföraren och eldaren hoppade af-och lyckades gripa förbrytaren i ett närbeläget stdbsfält. De npppragin Dassagerarne ville att karlen ögönblickiigen skälle Hängas, men lökomotivföraren förhindrade detta och placerade honom på lokomotivet under bevakning äf eldarön, Södan tåget åter kommit i gång, fort