Regeringskomiteerna. Under sista årtiondet, långt mera än förut, har det blifvit en sedvänja att regeringen tillsatt jen komite så snartifråga uppstått om utarbetande af något förslag, som senare skulle underställas riksdagens pröfning. Vi vilja icke inlåta oss på bedömandet af samtliga de sålunda tillsatta komitternas verksamhet, utan endast yttra oss om några af dem, hvilkas arbeten ännu icke äro fullt afslutade. Främst bland dessa bör väl ställas den hundraåriga bibelkomitn.. Inom denna är väl den bekante prosten i Tierp, professor Lindgren, den äldste ledamoten. Innan han utsågs dertill, det torde nu snart vara 20 år sedan, uppträdde han som representant inom presteståndet med vanlig animositet mot komiten och dess verksamhet. Många spydiga ord hade han då att säga om de ofruktbara i komitns verksamhet, om orimligheten i den föreställning som förmenade att en god öfversättning af den heliga skrift på det sättet skulle kunna åstadkommas ; antydande den lärde professorn tillika, att det på fromma, troende sinnen skulle komma att verka högst menligt, om vissa bland bibelns grundspråk erhölle en trogen öfversättning, emedan de fromme, troende derigenom beröfvades de lyckliga illusioner, som den nuvarande öfversättningen ingifvit dem. -— Men hr professorn invaldes som sagdt i bibelkomiten och derefter tystnade han som vedersakare af dennas verksamhet. Vid kyrkomötet uppträdde emellertid Victor Rydberg med flera anmärkningar mot den af