Dagens Nyheter – 22 februari 1873, sida 2

Fantasi och vidskepelse. (Korrespondens till Dagens Nyheter.) Att folkupplysningen ännu i många orter har mycket att göra, är en obestridlig eats. Men att vidskepelsen ännu kan ha så stort insteg hos folket i vissa orter är hvad som ändå är besynnerligt och synes yttermera bekräfta den satsen. Så synes för närvarande i Odensala församling i Roslagen att folket ej ännu kunnat göra sig fritt från medeltidens gamla vantro på Guds omedelbara uppträdande genom utvalda menniskor. — I församlingen vistas för närvarande en tioårig flicka, gom är uppfödd i ett hus, der fosterföräldrarne tillhöra den fantastiska mormonsekten och der bibelförklaringar eller böner ofta hållitg, som, enligt denna sekts grundtro, mest gått ut på att förklara huru ond verlden är, buru uppfylld af onda andar och huru djefvulen följer menniskan, men huru han måste vika bort så snart menniskan blifvit döpt till den sista tidens beliga, såsom sekten så vackert bobagat kalla sig. Dessa ofta återkommande samlingar och förklaringar ha verkat på barnets fantasi och förmätt uppröra den så, att stunder gifvits, då hon börjat tala för sig sjelf om sådana saker gom hon så ofta hört. Folket ansåg denna i sig sjelf ej ovanliga händelse såsom en Guds ingifvelse hos flickan, började fästa uppmärksamhet derpå och samlades för att höra henne. Detta stegrade i hög grad barnets fantasi, då hon såg rig omgifven af folk som egnade henre samma uppmärksamhet, som hon sett dem förut skänka den talande presten vid hans bibelförklaringar. Den fantasirika barnaenfalden tyckte sig snart tillhöra den himmel, presten så ofta beskrifvit, och började tala liksom derifrån. — Folket tyckes nu sätta alltför stark tro till — som de inbilla sig — denna Guds uppenbarelse, och flickan skjutsas från gård till gård, der man samlar sig för att höra hennes enfaldiga, barnsliga, fantastiska tal, hvilket liksom de flesta fantastiska psykiska sjukdomar begynner vid första uppvaknandets omedvetenhet och fortfar med öppna ögon, stillaliggande, tills medvetandet tyckes fullt återkomma, vanligen efter en sömn, full af oroliga drömmar. Som flickan nu är van att vid uppvaknandet vara omgifven af en lyssnande folksamling, talar hon alltid liksom till flera. Denna samling uppgår, enligt fleras uppgifter, stundom till flera hundra personer (en morgon försäkras folksamlingen i Eneby by ha uppgått till 300 personer) från alla kanter, åkande och gående. Hade ej vidskepelsen sitt spel med hos det enfaldiga folket, skulle ej så stor uppmärksamhet fästas vid ett barns tankeförirringar, och hon skulle äfven då lättare blifva återförd till tanken på lifvets verklighet. Det synes som församlingens religionslärare skulle nödgas blanda sig i saken, och han lärer äfven gjort det ifrån kyrkans talarestol. Men såvida han ej kan förmå att få flickan undangömd i ett stilla och allvarligt hem, undan de nyfikpra, lära hans ord ej åstadkomma stor verkan, emedan folksamlingarne, då detta nedskrifves, snarare tyckas ökas än minskas. W-—m.