Dagens Nyheter – 22 februari 1873, sida 2

Teaterskandalen i Kristiania. Af ett i denna tidning medådelsaåt telegram hafva våra läsare redan inbemtat att stormiga uppträden -egde rum å Kristisnia teater måndagsafton, då Sbakespeares Vintersaga der uppfördes. Hitkomna Kristiarziatidningar innehålla närmare redogörelse för händelsen och vi återgifva här Morgenbladets berättelse bärom, enär denna synes 038 vara opartisk och tillika kastar ett tillräckligt ljus öfver de lumpna bevekelsegrur derna till oväsendet. Morgenbladet för i tisdags berättar följande: Vid Kristisnia teaters föreställning i går afton utbröto de oroligheter, hvilka under sista tiden blifvit förberedda. Det erfordras intet vidare bevis för den bedrifna agitationens brist på stöd i den verkligen rädande opinionen än att demonstrationen icke kunde bringas till utbrott vid första representationen efter det hr Ludvig Josephsons engagement hade blifvit bekantgjordt eller att den icke kunde uppskjutas till närmast förnuftiga tillfälle — den första representation under hr Josephsons ledning. Vore något ytterligare bevis af nöden, så kunde man hafva det i publikens bestämda hållning i går afton. Eoär det i går var abonnementsföreställnivg, och många platser på förhand sålunda blifvit upptagna, hade hrr hvisslare icke så full: ständigt kunnat fördela sig öfver hela salongen, som det naturligtvis varit önskligt, på det att opinionsyttringen icke skulle synas härflyta från samma källa, utan från hela pu: bliken. Emellertid hade de gjort sitt bästa. Hufvudstyrkan var plaserad på de två öfre raderna och utgjorde en trupp af omkring 100 stridslystna och väl disciplinerade ynglingar. Omkring 30 hade fått plats å goltvet, de flosta å parterren, andra å parkett och en enda å amfiteatern. parkett satt anföraren, en ung student, hvilkens festliga skrud med hvita bandskar och hvit halsduk, liksom foråom Henrik IV:s berömda fjäderbuske, gjorde honom till en framstående person, hvarigenom hans underordnade lätt kunde följa hans rörelser. Han omgafs äfven af flera adjutanter, bland hvilka märktes en Dagbladets stab tillhörande person, för öfrigt af samma kategori som de fleste öfrige, hufvudmännen, hvilka trots de: ras ännu unga älder redan äro grånade voteraner på teaterskandaleraas arena, Då ridån gick upp gafs signalen, och den öfrige publikens ihärdiga och starka applåder kunde naturligtvis icke förtaga det genomträngande ljudet från 130—140 hvisselpipor, som : följde derpå. De på scenen varande perso nerna drogo sig tillbaka, ridån gick ned, och regissören framträdde derefter med anhållan från direktionen att föreställningen måtte få gå obehindradt. Hvisslarne — hvilkas uppgift det lärer vara att förhindra hvarje föreställning på Kristiania teater så länge hr Josephson der är anställd — kunde i följd deraf icke efrerkomma denna uppmaning, De hvisslade, de ropada: Bort med direktionen! Bort med utlänniogen! Dössa rop besvarades af pu bliken med: Bort med hvisslarne! Leofve direktionen ! Emellertid framträdde regissören ännu en gång och gaf tillkänna att, om upp maningen icko blef efterkommen när gongongen hade ljudit, skulle polisen tillsägas att göra sin skyldighet. Då gongongen två gånger hade låtit höra sitt starka ljud, stucko hrr hvisslaro utan undantag pipan i säcken, och föreställniogen gick nu ostörd sin gång till dess pjesen var slut, Försöket att hindra den hade alltså, såsom naturligt Var, blifvit ett komplett fiasko! sEfter ridångs fall roade den unga skaran sig med att förnya konserten — en i förbållande till den stora planen betydelselös demonstration, som emellertid genom publikens förbittrade ocb indigoerade sinnesstämning kunnat komma att stå hrr konsertgifvaro ganska dyrt, om icko den närvarande talrika polisstyrgxan hade gifvit dem skydd. Tvatordirektiozen, som tillkallat polisen, kan alltså sägas hafva samlat glödande kol på anstiftarnes hufvuden; å andra sidan måste ock medgifvas, att dessa hafva stora auspråk på erkännande från teaterns sida. Dot visada sig nämligen pu, såsom förut vid alla liknande tillfällen, att hvisselspektaklerna, längt itrån att utöfvanågot menligt inflytande på teaterns affärer, i stället verka gom Leboenswecker på allmänhetens intresse för teaterns verksamhet. Hela saken visar öfver hufvud humoristiska sidor. Men den har också gina allvarliga. Till dessa räkaa vi, att de dolda krafter, som från början satt hela denna agitation i gång, till en del skola kunna påträffas mellan sjelfva teaterns kulisser, samt att upphofsmännen gjort försök att locka den studerande ungdo men att taga del i rörelsen. Det ena är icke mindre otilibörligt än det andra, och ingendera delen är egnad att mildra allmänhetens dom öfver demonstrationer, för hvilkas tortsättande deltsgarne deri, af skyldig hänsyn till sig sjelfva, borde akta sig. Fjerdepartehandel. En större fjordo