Dagens Nyheter – 22 februari 1873, sida 2

sorts för tillfället nedfälld sufflett, hvilken p ett par minuter kunde uppdragas till skydd för regn och sol. I fisksumpens akter låg en stor newfoundlardshund, som skiftesvis med en jernskifva på ett väl afpassadt sätt åstadkom den behöriga sänkningen akterut. På det sofvande vackra djurets lurfviga rygg sutto två unga tärnor — likväl af det allraflyktigaste slaget — ty det var två unga sjöfåglar af denna art och hvilka tycktes vara ytterligt tama. De hackade hvarauadra på lek, men behandlade med sina fina näbbar dessemellan hundens pels på ett sitt, som måste ha förekommit egaren särdeles behagligt, ty han rördo sig into ur fläcken. Då och då slog djuret likväl upp sina stora uttrycksfulla ögon och fästade på sia herre, roddaren, en blick, så full af talande ömhet och trohet, att den genast belönades med en vänlig nick af husbonden. Bakom hunden och längre akterut rökte en liten af plåtar omhägnad kokapparat, och som för ögonblicket tycktes i full verksamhet med att göra några potäter ätbara. Att döma af alla anordningar syntes båtens egare vara rustad så, att han kunde taga sitt nattqvarter både till sjös och på landbacken, men för det närvarande hyste han dock tydliga afsigter att gå i Jand på holmen. Den stora hunden var med ett språng uppe på stranden, och sjöfåglarne flögo genast till sin bur, i hvilken de uppletade åtskilliga födo