Dagens Nyheter – 21 februari 1873, sida 2

Kungl. operan. Trollflöjten är det verk som löst problemet att i det skönas mest hänförande former kläda den djupsinnigaste mystik ; Mozart har här återfört visheten och skönheten till deras ursprungliga ideala enhet; han var en af de få dödliga som förunnades en blick i de rymder, der dessa andens skilda banor sammanträffa i det högre ljuset. Trollflöjtens musik ärmer än en vanlig konstprodukt, den är en uppenbarelse som visar snillets intuitionsförmåga på en höjd som knappast förr uppnåtts, och Ulibischeff torde icke ha orätt, då han säger att blott den ande som redan till hälften lossats från de jordiska banden, förmådde skapa. sådane toner. Och huru älskligt leka ej de naiva naturbarnen vid foten af den höga tempelbyggnaden! Trollflöjten föråldras aldrig och församlar ännu alltid ett mångtaligt och uppmärksamt auditorium, helst då en ny representant af någon . hufvudrol uppträder. Denna gång voro både Tamino och Sarastro nypresenterade. Uti. hr Ödman fann man en af de mest lofvande debutanter som på senare tiden uppträdt, och i synnerhet välkommen såsom :tenorist. Det är ingen hjeltetenor, men icke heller en af dessa smäktande bräckligheter som .på sin höjd förmå. sucka en serenad:. det är en genuin lyrisk tenor, en Haut-contre; som ej effektuerar genom synnerlig styrka och volym, men. väl genom intressant klangkarakter, och jemte timbrens renhet: tillika eger en viss metallfriskhet som alltid låter stämman göra sig gällande. En oförderfyad och naturligt god. ansats är härvid af mycken fördel, och derjemte vittnar intonationen (med ganska få undantag) om rent öra. Höjden uppnår han-utan falsett:och, dess bättre! utan skrik; måtte -han dermed alltid fortfara. Artikulationen-är mycket-tydlig; deklamation och fras: göras ej-illa, men sakna: ännu nobless och värma; spåren af det inlärda måste först förlora sig och gifva rum för uppfattningens frihet. Med en fördelaktig figur förenar hr Ö. ock en rätt vårdad gång och hållning; äfven spelet tycks lofva godt. I detta afseende förtjenar han uppmuntran för sin stumhetsscen,hvari. ej alla -hans föregångare betett sig på bästa-vismot den olyckliga Pamina; För lyriska partier lofvar hr Ö. att bli en god acqvisition, möjligen ock i sinom tid för opera-comique, som väl behöfver en förstärkning i speltenorfacket. Den andre debutanten var hr, Lundvik, förut bekant som guvernör. Hans Sarastro lofvar allt godt: kärnfullbasstämma med styrka och :välklang;jemte-ren intonation ; djupet dock något svagt: Stundom tycks organet visä någon benägenhet för indispositioner; måhända låta dessa genom tegelmessig behandling öfvervinna sig. Sttstundom märkbart tremolo hade kanhända blott sin grund inågon rädsla; såsom manår borde