Dagens Nyheter – 19 februari 1873, sida 3

ter inkräktaren, som hade vågat kalla sig en spaniör: . : De få män, söm rhed den hya dynastiens framgång förknippat sina egna politiska syften, afföllo sedan efterhand i följd af ömsesidig afänd ellet gäckad ärelystnad. Serrano visade sig alltför litet stfäng emot carlisterna, och dock fordrade haa de kanstitutionela garantiernas suspenderande och införandet af en militärisk diktatur. Sagasta och Zorilla tvistade om konseljpresidentbefattningen och sökte hvar i sin tur ställa sig in med de dynastiska eller republikanska partierna; och Zorilla, som hade fört konungen från Italien, var det förbehållet att såsoii minister inför riksförsamlingen tillkännsgifva hans tronafsägelso, —— Cortes, vare sig de sammankallades af Sagasta eller Zorilla, kunde konungen just icke bygga mycket på, då denna församling dels var splittrad i en mängd mot hvarandra kämpande fraktioner och dels föga tillförlitlig i följd deraf att landets mäktigaste parti vägrade att deltaga i dess förhandlingar. Hvilka fel konungen såsom offentlig oöh enskild person än må ha haft, säkert är, att hans starka Nederskänsla, hans öppenhjertighet och goda omdöme, den orubbliga trohet, hvarmed han höll sin konungaed, hang föspekterande af den allmänna friheten, hans motvilja för våld och förakt för intriger — säkert är, att alla dessa egenskaper som borde ha tillvunnit honom hvarje ädel menniskasg tillgifvenhet, endast vidgade tomheten kring tronen och förbittrade dess ödslighet samt gjorde hvarje dags arbete för rikets bästa alltmera otacksamt.( I den adress, med hvilken cortes besvarade konung Amadeos budskap rörande tronafsägelsen, säges: att spanska folket, när alla faror, intriger och binder, med hvilka det nu har att kämpa, blifvit öfvervunna, icke skall kunna erbjuda honom en krona, men i stället skall vara i tillfälle att erbjuda honom en annan värdighet — den af medborgare i ett fritt och oberoende land. Enligt tidningen Correspondencia, skall den spanska republikens flagga blifva violett, hvit och röd. Spaniens ambassadör i Paris, hr Olozaga, har under senaste veckan tre gånger begärt sitt afsked, men slutligen låtit genom en allvarlig mening af utrikesministern Castelar förmå sig att qvarstanna på sin post såsom den nya republikens representant i Frankrike: 1 Journal de Paris förklarar för osanna följande två, notiser; som: genomgått den utländska pressen ochäfven blifvit af oss återgifna. . Enligt nämda tidnings försäkran är det icke sannt: 1:0) att en sammankomst egt rum hos. hertigen äf Aamale; hvarvid subskription skett för. att-hjelpa hertigen af Montpensier att operera mot Spanien; och 2:0) att en-brytning. inträffat mellan drottningarne Isabella och Christina samt hertigen af Montpensier: Enligt ett telegram från Madrid till Köln. Zeitung. ha, utom Förenta Staterna, äfven Frankrike (?); England, Belgien och Schweiz erkänt den republikanska regeringen. rån Lissabon och fästningen Elvas ha trupper beordrats till gränsen för att bevaka de vigtigaste vägar, som leda till Spavien, Det heter nämligen, att talrika spanska emissarier ha infunnit sig i Port för att bearböta folkets stämning till fördel för en federativ republik och sammansmältning med Spanien. På Lissabons börs föllo kurserna betydligt den 13 dennes. Preussiska andra kammaren har i lördags med alla öfriga röster ot 2 antagit regefiogens förslag att tillsätta eh kommission af 9 ledamöter, hvaraf kammaren utser 2, för att undersöka rättmätigheten, af Laskers anklagelser mot jernvägskommissionen för korriptiön, Ministerpresidenten ooh handelsministern hade dessförinnan försäkrat kammaren att kommissionen skall få den fullständigaste frihet och fullmakt. Laskers bekanta tal i preussiska deputeradekammaren den 7 dennes har nu iitkommit i brochyrform och säljes i otaliga exemplar öfverallt i Tysklahd) Från handelskammaren i Hagen har Låsker mottagit följande telegram: Vi tillkännagifvå att vi fullkomligt instämnia med och varmt tacka den man, hvilken visat sig som en Moltke i fälttåget mot lögn, egennytta och vinglerier inom Vårt ländt,;