Dagens Nyheter – 19 februari 1873, sida 3

i Utrikes-Nyheter. I engelska tidningen Daily News lästes för ett par dagar .sedan en intressant betraktelse i anledning af den nyligen timade stora tilldragelsen i Spanien, Daily News säger bland afinat: Tronerna på den europeiska kontinenten äro inga rosenbäddar i våra dagar, och för regenter, hvilkas sträfvyan är oegennyttig och hvilkas hjertan ärv ädla och uppriktiga, finnas flera kronor af törnen än af violer eller liljor. Det är ingen hemlighet, att Amadeo inom den korta tiden af tvänne år gång efter annan varit betänkt på det steg kan nu tagit. Det var icke utan motvilja, och sannolikt äfven mot Victor Emanuels bättre vetande, den unge fursten blef öfvertalad att ur revolutionens blod och dy upptaga en titel och ett embete, som utbjudits, utan att finna några spekulanter, öfver svart sagdt hela: Europa till dess, tack vare en förtviflad intrig och ödets nyck, denna bourbonernes gamla tron blef anledning till en krigsförklaring mellan en Napoleon och en Hohenzollert, Amadeo skulle med heder kunnat återvända till Italien, utan att vidröra Spaniens jord, när den olycksbådande underrättelsen. om Prims mord träffade honom -på resan från Genua. Sjelfva den döputation; som riksförsamlingen utsändt för att eskortera honom från Florers, hade lemnat Madrid sent en afton och embarkerat utan att följas med några uppmuntrande afskedshelsningar af befolkningen. När den nye konungen landsteg i sitt rike, välkomnades han endast af officiela ansigten och officiela röster. Det var omöjligt för sonen till Italiens konung att misstaga sig om värdet af dessa stela artigheter och kyliga lyckönskningar. Fölket vär frånvarande, nationen vår stum, ingen hänpgifvenhet fram: lyste ur den gapande massans ögon, och i slottet möttes den nye monarken åf några få extraordinarie funktionärer, som skulle föreställa ett::hof. -Då konungen gaf sin första cour,:: lystö :hela den gamla spanska högaristokratien -genom :sin frånvaro. Endast fyra damer, tillhörande landets förnämligare ätter, voro vid denna cour tills städes. Det fanns: vissörligen en kunglig armå, som stod under ledning af Serrano, ech en dynastisk majoritet i riksförsamlingen; men den gamla societen förblef kall och oåtkomlig, medelklassen Bblickade på främlingen med intresselös misstro, och det lägre folket frammumlade förbannelser öf