lats i minnets för all skogsåverkan fridlysta! und, öfverkommissarien Hubendick och generallöjtnant Meijer, begge hvar inom sitt verksamhetsområde framstående personligheter samt vid sidan af dem öfverdirektören vid finska landtmiteriet, verkliga statsrådet Gyldena. Till slut nämdes inom denna grupp den särskilt för akademiska föreningen i Lund minnesvärde arkitekten Strömberg, föreningsbyggnadens miistare. Den sista gruppen omfattade tre bönder, norrmannen Knogness och riksdagsmännen och f. d. talmännea den konservative, men af både konservativa och liberala alltid bögt aktade Strinnlund, och hans politiske motståndare, den liberalt sinnade Er. Ersson, en at representationsförslagets ifrigaste förespråkare inom bondeståndet. Sådan var den långa raden af minnen talaren frammanade, fogande än till en, än till en annan teckning något pikant tillägg. Det allra sista tillägget, då talaren såsom slutstemen i långa kedjan framhöll gubben Gautier, syntes oss vara minst sagdt olämpligt, om ock i hög grad betecknande för den föredragets allmänna ton och anda, som vi i början påpekade.