Dagens Nyheter – 19 februari 1873, sida 1

De klagomål, som länge försports bland rätts-sökande ochgjuridiskt bildade sakförare, öfver de stridiga domslut, som gång efter annan från konungens högsta domstol emanerat, och framför allt öfver de der ofta förekommande omröstningarne, hvarigenom afgörandet af de vigtigaste rättsliga principfrågor blifvit ett slags lotteri, ha omsider äfven ådragit sig justitieombudsmannens uppmärksamhet och föranledt honom framställa det förslag, att när vid omröstningar inom domstolen utslaget bestämmes genom endast en rösts pluralitet, domstolen, som sedan några år tillbaka arbetar på två divisioner, skall sammanträda till plenum och målet der företagas och afgöras. Att en sådan anordning skulle blifva fördelaktig för rätts-sökande medgifva vi gerna, och den belåtenhet med förslaget, som presgen uttalat, är derför helt naturlig. Vid ett närmare skärskådande måste man dock finna detta medel otillräckligt att afbjelpa de öfverklagade olägenheterna, och att för undanrödjande af dessa man först måste göra sig reda för anledningen till de inom domstolen så ofta förekommande omröstningarne. Enligt vår uppfattning bör denna anlednivg hufvudsakligen sökas deri, att, såsom redan af justitieombudsmannen Theorell i lifstiden anmärktes uti en till rikets ständer afgifven berättelse, rättsfrågorna alltför litet diskuterades inom domstolen, men vid hvilken anmärkning man hitills fästat föga uppmärksamhet. I hvarje kollegial domstol måste helt naturligt olika meuingar yppas, och derförutan skulle det rätta i hvarje fall svårligen stå finna. Det är dock icke nog att olika meniogar framställas och skälen för dem utvecklas. Dessa skiljaktiga meningar måste också granskas och så att säga nötas emot hvarandra, men detta kån endast ske genom en uttömmande diskussion, hvars resultat i de allra flesta fall måste blifva att åsigterna sammanjemkas, och de åtminstone i högsta instansen. så förhatliga omröstningarne undvikas eller i möjligaste måtto inskränkas.