Dagens Nyheter – 18 februari 1873, sida 1

Norska storthinget och regeringen. För någon tid sedan redogjorde.-vi för det svar norska regericgen afgifvit på den mycket omtalda adress, storthinget förra året aflät till konungen, i hvilken adress uttalades missnöje öfver statsrådet för dess vägran att medgifva förlängning af stortbingets sammanvaro och att lemna bifall till förslaget, att statsrådets ledamöter skulle öfvervara storthingets förhandlingar. Storthingets president, som tillika är chef för riksförsamlingens majoritet, har icke funnit sig tillfredsställd med regeringens nu afgifna förklariog, och detta uttalade han på följande sätt en af de första dagarne af storthingets sammanvaro: Då storthinget förra året bestämde sig för det allvarsamma steget att direkte vända sig till konungen, föranleddes det dertill af den öfvertygelsen, att med hänsyn till tidsbostämmelsen för dess sammanvaro åsigter gjort sig gällande hoz3 regeringen, hvilka trädde hindrande i vägen för riksvigtiga frågors lösning, samt att regeringen genom sin sanktionsvägran hade afvisat det bästa, ja, talaren vågade säga det enda, fullgoda medlet till utjemning, godt förstånd och öfverenskommelse mellan statsmakterna och hindrat införandet i vårt statslif af en institution af don mest framstående botydelse. Med blicken fästad derpå, huru som en kraftigaro politisk utveckling och ett framskridet statslifs kraf mer än någonsin påkalla en förtroendefull samverkan raellan de kungliga rådgifvarne och folkets representanter, hade storthinget kommit till den öfvertygelsen, att en sådan samverkan icke förefunnes och icke heller med regeringens då varande sammansättning stod att vinna. Då storthinget afgaf en sädan förklaring, handlade det efter mogsn öfverläggning och bindande orsaker, med det vigtiga ögonmärke att vinna och befästa allas samarbete för det helas väl. Adrossen blef, som bekant, till sin mening icke uppfattad; tvärtom afgingo ur ministåren just de personer, hvilka stodo storthinget närmast, och de ersattes af män, hvilka måste antagas dela de qvarblifna statsrådens åsigter. Detta blef det stora faktum; det kunde icke miss förstås — och det har äfven blifvit förstådt öfver hela landet. Tal. ville inskränka sig till att nämna detta nakna förhållande: det talar tillräckligt för sig sjelft. Det måste väl kunna