Dagens Nyheter – 15 februari 1873, sida 1

Skolkomitens betänkande. (Forts.) Antalet lärare skulle blifva 82 rektorer med löner från 2,000 till 4,000 rdr, 187 lektorer å 2,000 rdr, 464 adjunkter 3 1,000 rdr, 15 rektorsbiträden 3 300 rdr, eller tillsammans 733 lärare aflönade med 1,096,000 rdr i stället för nuvarande 797 lärare med 1,130,000 rdr, således en förutsatt nedsättning i den af komitån föreslagna staten af 34,000 rdr. Det sätt, på hvilket komiterade begränsat lärjungeantalet i de skilda klasserna, hotar dock komitåns förslag med många och svåra missräkningar, på samma gång det kan komma att leda till de största både orimligheter och orättvisor, hvarförutan man har att taga i betraktande den just nu väckta frågan om lärarelönernas otillräcklighet för att bereda sina innehafvare nödtorftigt uppe hälle. Efter å klassiska linien genomgången mogenhetspröfning skall ynglingen naturligtvis vara färdig för universitetet. Äfven åreallinien beräknas yngling, efter genomgåendet af högre elementarläroverk, dels kunna underkasta sig mogenhetspröfning, dels, vid sjette klassens slut, vara färdig för t. ex. teknologiska institutet, militärläroverketo.s.v. Till tjenst för dem åter, som, utan att ingå i elementarläroverket, allenast vilja bereda sig någon undervisning utöfver hvad folkskolan kan erbjuda, blifva pedagogierna inrättade. Till allt detta kommer att undervisningen skulle, enligt komitåns förslag, blifva i de fyra nedersta klasserna eller under hela fyra år alltigenom gemensam. Nå, men det der låter ju rätt lofvande, höra vi läsaren säga. Visserligen! Men vi hafva här ett tillägg att göra. Enligt komitåns förslag skall nämligen latin läsas äfven i de fyra gemensamma eller för båda linierna beräknade klasserna. Latinet skall vara grundläggande språk för alla. Äfven de för reallinien ämnade ynglingarne skola bindas vid latinet, under två år åtta och under de två följande åren sju timmar i hvarje vecka. Komitån har nödgats vika för det allmänna påtryck, som fordrat undervisningens gemensamhet åtminstone i de nedre klasserna. Men för den klassiska linien skall latinstudiet vara nödigt eller erforderligt ända från början. Detta synes vara hufvudskälet för den ifrågavarande anordningen. Man gör sig sedan all möda för att bevisa, att ehuru latinet efter de fyra åren icke vidare skall förekomma å reallinien, så skall dock dess mäktigt fostrande verkan äfven derefter yttra sig i fråga om både språkstudier och andra och på det sättet en tid, som på latinet blifvit använd, äfven å reallinien varda rikligen ersatt. I stället för att egna någon tanke åt dem, som kunna komma att afbryta sin undervisning med fjerde klassen eller innan dess, och hvilka sålunda kunde hafva skäl att önska latinets utbytande mot åtskilliga andra ämnen, föreskrifver komitån i 3 23 af sitt förslag till läroverksstadga, att hvar och en, som söker inträde i femte, sjette eller sjunde klassen å den reala linien?, skall visa sig hafva nöjaktigt genomgått den för fjerde klassen bestämda kurs i latinska språket4. Vid statens elementarläroverk skall således icke få lemnas undervisning åt någon, som