Dagens Nyheter – 14 februari 1873, sida 1

MAD -—-— lediga stunder för att ostördt njuta af sin husliga lycka, och Eleonora tillbringade gin mesta tid i ensamheten. Någon gång kom hon fram med sina önskningar att med sin make som följeslegare ånyo bese alla de sköna nejder hon genomrest med Ciara och fru Flanke, men till dessa önskningar måste Joachim gäga ett bleklagdt nej, så länge hans stränga affärsverksamhet, på hvilken så mångas väl berodde, kräfde hans närvaro i fäderneslandet. CMen om två, tre år, då ska vi göra en grundlig rundresa, och besöka Sevilla och Alhambra, der jag gick och drömde om min madonna med barnet, min Eleonora, hviskade Joachim, och tyckto sig med dessa ord nästan ha sagt nog åt sin hustru för den dagen. I stället slösade han dyrbara presenter på sin unga fru, och företrädesvis ädelstenar, för hvilka den rike mannen hade on särskild svaghet. Han hade vid arfskiftet efter modern tillhandlat sig alla hennes briljanter, och när han någon gång i vintergvällen, då det unga paret satt på tu man hand, lockat Eleonora att framtaga sitt juvelskrin, då iklädde han med barnslig glädje sin unga maka alla hennes smycken, och förklarade henne vara grannare än någon bild af den heliga jungfrun i söderns länder. Men Eleonora hade sällan tillfälle att glänsa med sina dyrbarheter, ty dels älskade hon EREMITEN, AF JOHAN JOLIN, 20.