hvilka i densamma kunna upptäcka tryckfel, gifva vissa premier. Denna anmälan har stadsfiskal Silfversparre ansett innehålla ett tillkännagifvande om lot: teri, som i kungl. förordningen af den 21 mars 1844 är förbjudet, och derför till rådhusrätten instämt hr G. under yrkande af det ansvar å honom, hvilket i nämda förordning stadgas för den, som anställer lotteri. Och det är att märka, att hr Silfversparre grundar sitt åtal icke på någon lotteriåtgärd, såsom dragning, lottförsäljning ete., utan endast och allenast på den tryckta skriften. Den ifrågavarande anmälan är således corpus delicti, eller det, på hvilket hr Silfversparre grundar sitt åtal mot hr Gernandt. Men då denna anmälan blifvit bekantgjord genom allmänt tryck, som måste bedömas enligs tryckfrihetsförordningen, så har hr G. förklarat, att han icke vill ingå i svaromål förrän tryckfrihetsåtal rörande denna sak mot honom anställesg. Denna invändning har hr Silfversparre ogiilat. Rätten fann, då målet den 8 dennes der ånyo förekom, br Gernandts förklaring förtjena det afseende, att den yttrade sig vilja först efter åtta dagar afkunna utslag rörande densamma. Jag vill iör tillfället lemna alldeles å sido huruvida det i den omtvistade anmälan upp: gifna sättet att utdela premier kan hänföras till lotteri, eller ej. Ur juridisk synpunkt är det nu blott intressant att få erfara, om hr Silfversparres åtal, i den form det nu blitvit väckt, betraktas af domstolen såsom lagligt, eller ej. För min del anser jag, att tankarne härom icke kunna vara delade. Tryckfrihets förordningen är bestämd och säger: lagligheten af tryckta skrifters innehåll skall alltid pröfvas af en jury, det vill med andra ord säga: ingen får ådömas ansvar för hvad i en tidning fiones infördt, det må vara i texten eller såsom annons, utan att en jury förut förklarat innehållet brottsligt. Hr Silfversparre kan derför icke ställa hr Gernandt till ansvar för innehållet af mera: nämda anmälan, så framt icke hr G. är ansvarig utgifvare för den skritt, uti hvilken densamma är synlig. Således är br G. icke skyldig att svara rörande den af hr S. åberopade anmälan utan för så vidt den finnes intagen i Familj Journalen, som utgifves af hr G., men först då tryckfrihetsåtal blifvit mot honom väckt. Dessa betraktelser hafva anstälts utan att vilja det ringaste taga parti för vare sig br Silfversparre eller hr Gernandt personligen. Man må här hålla sig blott till saken, ty det är frågan om en vigtig princip. Jurist.