Dagens Nyheter – 12 februari 1873, sida 2

—-— MIR vill ta lifvet af mig, men det skall icke lyckas mina otacksamma söner. Nej, det skall icke lyckas, så länge din kusin Apollonia lefver!t deklamerade enkepostmästarinnan, i det hon hviskande i örat på Patrik Männizg tillade: SMin Gud ett sådant uselt följe! Det skall vara kusin Patriks skarpblick, som skall gonomskåda sådana hör gemena intriger. Men den gamle millionären gick blossande röd ut för att svalka sig på den stora balkongen utanför den salong, till hvilken han begifvit sig, och var stendöf för fru Evas och kusin Apollonias högljudda protester. Söta pappa! Det är ju riktigt vinterkallt derute, du förkyler dig! Nej, jag svalkar min heta blod, för att inte glömma mig alltför långtS, svarade den gamle, i det han beslutsamt vandrade af och an. Tant Polla svepte in sig i den tjocka dörrgardinen och kastade derifrån sina brandraketer in i kusinens hjerta, medan Eva aflägsnade sig, för att hemta fadrens hatt och öfverrock. COch sjelfva marmorhelgonet Joachim ger sig till att öppra munnen, högtiden till prydnad, men sig sjelf till evig skamX, smädade tant Polla. CAtt våga i så mångas närvaro skurpensa upp sin egen far? Jo, jo, en vacker dag presenterar han väl den blonda lilla don: nan såsom sin fästmö, inte annat jag kunde se på de ljufva minerna.