Dagens Nyheter – 12 februari 1873, sida 2

för hvilka det skulle blifva för vidlyftigt att nu redovisa, men hvaruppå såsom exempel för den äldre tiden må åberopas dem af den 7 mars 1824, 3 februari 1826 och 26 mars 1830. Då uti 33 Gaf den förnyade instruktion, som för kungl. kammarrätten utfärdsd23 den 15 oktober 1831, hinvisning lemnades ull den för verket särskildt utfärdade arbetsordning, men hvarken i berörda instruktion eller i det bref, bvarmed densamma till kungl. kammarrätten öfverlemnades, något förekom derom, att denna arbetsordning skulle upprättas i annan ordning än förut varit föreskrifve, Jära väl kungl. kammarrättens då varande president och ledamöter ansett att i afseende deruppå skulle förferas på enahanda sit, som förut varit vanligt, och derföre icke allenast genom protokollsutdrag den 6 februari och den 18 oktober 1832, af hvilka det sistnämda varit i flera punkter indeladt, meddelat sådana bestämmelser, som till följd af den nya instruktionen funnits erforderliga, utan ock, på sätt ett i mitt försvar befintligt, efter hvad dess innehåll utmärker, mellan åren 1832 och 1836 uppriättadt förslag utvisar, gjort föreök med uppgörande af en fullständig ny arbetsordning, ehuru detsamma af för mig obekant anledning icke ledt till något resultat. Några med framlidne presidenten A. von .Hartmansdorffs kända handstil gjorda anteckningar å ett i den uti mitt embetsrum befintliga chiffonier qvarliggande halft ark konceptpapper gifva anledning till den förmoden, att äfven under hans enbetstid ett försök egt rum att åstadkomma en ny arbetsordning för kungl. kammarrätten, men mig synes ej osannrolikt, att de svårigheter, hvilka mött vid att till en redan då i många delar föråldrad instruktion foga en tidsenlig arbetsordning, föranledt försökets öfvergifvande. För mig åtminstone framstår klart det mindre lämpliga häruti, då jag vid mitt inträde i kungl. kammarrätten sökte göra mig reda för de förändringar, som den då 27 år gamla instruktionen under den föregående tiden undergått och hvaruppå det torde vara tillräckligt att vid detta tillfälle endast såsom exempel åberopa dem, som egt rum med de i instruktionen omnämde embetsoch tjenstemiin, af hvilka vice presidentsbefattningen försvunnit år 1836, den af en öfverkommissarie i öfverrevisionedepartementet indragits genom k. brefvet den 13 februari 1845, proto-notariernas 1jenstgöring förändrats genom k. brefvet den 17 mars 1837 och k. kammarriättens deruppå grundade beslut den 21 niästderpåföljde april samt sjelfva deras benämning utplånats vid den genom k. brefvet den 5 mars 1858 påbjudna förändrade organisation af kansliet, hvarförutan genom sistnämda k. bref förordnats, att vice advokatfiskalstjensten skulle vid innehafvarens afgång, på sitt sedermera iäfven skett, blifva indragen, äfvensom att kanslipersonalen skulle förminskas från 2 proto-notarier och 2 notarier samt 5 kanslister till 3 notarier och 4 kanslister, den i instruktionen sirskildt omniämde kanslisten å advokatfiskalskontoret oberäknad. Med afseende häruppå, och då härtill kom, att just vid nämda tid k. m:t fann för godt tillsätta en komite för behandling af frågan om förändrad organisation af styrelseverken, och att något tvifvel derom att det åt bemälda komitt lemnade uppdrag jemväl afsåg k. kammarrätten så mycket mindre kunde förefinnas, som till ledamot uti komitn jemväl insattes en af k. kammarrättens äldre och mest bepröfvade ledamöter, ansåg jag denna tidpunkt icke vara den ritta till företagande af en omarbetning af k. kammarrättens arbetsordning ; och som, på sitt I nogsamt kännen, denna fråga fortfarande qvarstår på dagordningen olöst, samt detta så mycket mindre kunnat falla ur mitt minse, som majoriteten i riksdagens första kammare vid 1868 års riksdag, emot min uttalade öoskan, tvingade mig in i det af riksdagen för denna fråga tillsatta särskilda utskott, har jag hittills funnit mig böra afvakta förberörda frågas lösning, helst nödiga föreskrifter rörande ( arbetets gång inom k. kammarrätten och konstrollen deröfver icke saknats. De förnämsta deraf finnas nämligen intagna i instruktionen, och af hvad 1816 års arbetsordning innehåller är äfven icke litet ännu tillämpligt och gällande, hvarförutan, på sätt jag i det föregående redan nämt, k. kammarrätten sökt att, då brister i föreskrifterna yppats, genom tid efter annan gjorda tilligg desamma afhbjelpa, och hvaruppå jag ou såsom exempel får hänvisa till införandet af den, utaf eder med godkännande omniämda expeditionslista, hvilken kaappast torde inom något annat embetsverk ega motstycke och som nu blitvit ytterligare kompletterad med den utaf eder föreslagna kolumn. Af sådana i senare tider tillkomna föreskrifter innefattas de viisentligaste i kungl. kammarritters protokoll för den 13 sept. 1861 rörande arbetets ordnande i kansliet och grunda sig på k. m:its genom nådigt bref af den 5 mars 1853, jemfördt med det af den 23 nov. 1360, derom gifna befallning, och hafva jemkningar i dsssa föreskrifter sedermera skett såväl den 17 febr. 1871 som den 19 sistlidae april. Om utaf dessa föreskrifter icke finnes någon samling, som åt besökande erbjuder en lika lätt tillgänglig och klar öfverblick som den, hvilken expeditioselistan lemnar öfver arbetets gång, så äro de dock, dels genom häfd innötta hos kungl. kammarrittens ledamöter och tjenstemiän, dels ock till sitt innehåll af dem nogsamt kinda. Det har derför synts mig mera angeliget att under en tid, då den ständigt växande miingden at Fn FE 0