Dagens Nyheter – 11 februari 1873, sida 3

Fyren sloeeknar! Kapten Z. är en gladlynt äldre man, som är fyrmästare på en af vestkustens större fyrar. Han-brukar någon gång göra besök i en närliggande småstad, för att krya upp sig efter det temligen enformiga lifvet derute bland bränningarne. Vid sådana tillfällen bor han vanligen hos en af gina vänner och tillbringar der stundom natten. Med ex hos sjömän vanlig förmåga att ej låta störa Bin sömn af annat än det, som direkt berör deras befattning, hade den glada kaptenen försjunkit i Morfei armar och började snart snarka med toner, som på det värdigasto sätt härmade aflägset åskdunder. Värden på stället (båda herrarno lågo i semma rum) sökte förgäfves sömnen, ty åskdundret fortfor regelbundet som på en ångmaskin, Den stackars värden hostade, hvisslade, ropade Z, vid namn, men allt förgäfvos: Z. lät ej störa sig i sina musikaliska öfningar. Slutligen fick den stackars sömnlöse en Jjus id6; han skrek med tordönsröst: Fyren slocknar! Z. for upp som en raket, — Nå s6å ja, min själ har den ej slocknat! utbrast ban förtviflad, när han såg det djupa mörkret omkring sig. Snart besinnade han dock hvar han befann sig och gick åter till sängs, sedan han likväl först purrat sin vän, men denne låtsade vara försjunken i djup slummer och hanpn också att i verkligligheten insomna, innan Z. ånyo började låta Hvarjehanda nyheter.