Dagens Nyheter – 11 februari 1873, sida 2

all synnerhet som mannen nt flere dagar å rad 4yvarit ute och rumlat. Mannen-skomakaren körde på detta och behöll det i minnet samt menade, att hustrun vid hans hemkomst nog skulle få veta, hvad det ville säga att blanda sig i hans affärer. Efter en natt, tillbragt med superi och vildt lefverne, kommer fram på morgonen skomakaren till sitt hem, rusig och oregerlig. För att visa sitt husbondevälde och straffa hustrun för hennes obefogade omsorger, tager han fatt på henne och bearbetar med en ekepryl hennes arma kropp så, att flera stora hål på armar, ber, hufvud och andra kroppsdelar deraf uppkommo. Men ej nog dermed. Sedan han slagit henne så mycket han orkade, kastar han henne och det späda barnet ia i en skrubb, der de få ligga i flera dagar, hustrun allt emellanåt undfägnad med upprepade misshandlingar och nära nog utsatt för att af svält och slag uppge andan. En dag kommer mannen, åter illa ansatt af fylleriots dämon, och vill med en hoftång söka draga tungan ur munnen på sitt offer, för att genom dess afklippande betaga henne möjlig heten att sladdra i onödan. Emellertid lyc: kas dock den stackars hustrun att till en början atvärja detta, och sedan mannen mot vanan glömt låsa dörren till fängelset och fallit i sömn, släpar hon sig ut till ett grannfolk och omtalar de rysliga dåd, för hvilka hon en veckas tid varit utsatt. Hjelp anskaffas och med nästa bantåg föres den arma varelsen till lasarettet i Lund, der hon nu åtvjuter behöflig vård. Af dem, som der gett henne, beskrifves hennos sargade kropp som det mest förfärliga att skåda, Den onaturlige mannen är ändtligen fängslad och förvaras inom lås och bom, för att snart undergå ransakning inför Frosta häradsrätt. Lyneblagen tillämpad 1 Sverige, Från Åsala skrifves i enskildt bref den 5 d:s dill Venorsborgs Allehanda: Krämaren Ros, som varit bosatt i Uppbhärads socken, Flundre härad, la mil utanför oss, tog sig förliden vecka det orådet före att skjuta på en karl med skarpladdadt gevär. Den anfallne blef vid lif, ehury han träffades af en hel svärm hagel; infördes till Veners borg och ligger väl der under läkarevård. — Rosarne (far och son) togo genast till flykten. — Krämardvinnorna tänkte få sitta qvar i orubbadt bo, men Upphäradsboerna gingo mangrant åstad och drefvo dem ut samt nedrefyvo röfvarkulan, så att icko en stock lemnades qvar på den andra.