Dagens Nyheter – 11 februari 1873, sida 1

--SV återförvärfvat rätten till hennes aktning. Må Gud välsigna deras förbund!4 CHär sker ju underverk på underverk; sjelfva marmorstoderna börja tala — hånade gubben Patrik, blek af raseri, i det han gick af och an vid bordet, medan Emanuel stödde sin svigtande brud och gaf henne ett glas vatten att dricka. — Men hvem ger dig rätt att välsigna, pojke, om jag har lust att förbanna. Han har krossat min käraste förhoppning, vanärat icke blott mitt namn, utan också en af mina anseddaste vänners, slitit en förbindelse, som skulle ha bringat ära och framgångar åt två familjer, hvilka fröjdat sig åt densamma, och allt detta för — för en okänd liten — mamsell. Hvem är er far, er mor, min nådiga? Med hvad rätt tränger ni erin i en familj, som icke känner er, och öfvar era trollkonster på fästmän till ärbara och ädelborna damer?4 Håll upp, min far, för himlens skull! Respekt för min trolofvade! Emanuel ställde sig hotfull framför den af svimmade Clara, hvilken Eva och Eleonora sökte återbringa till sans. Håll app, min far! Eller så sannt Gud lefver, ni skall ångra era grymma ord14 ropade Joachim med en stämma, så väldig och imponerade, att den tycktes ljuda med all den kraft han sparat under gin långa tystnadsperiod.