Dagens Nyheter – 6 februari 1873, sida 2

Nej! gvarade Clara och tryckte sig närmare sitt stöd. SOtacksamheten. Men ni, lilla Eleonora, om ni gråter öfver er systers förvandling, och öfver att ogräset så fort har hunnit förqväfva det rika hvetet; så bed Gud bevara er sjelf. Er broderliga vän skall vaka ötver er och på ett eller annat sätt befria er från farorna. Joachim tryckte en faderlig kyss på den upprörda flickans panna, och skyndade ut förbi de hviskande gästerna, som placerat sig i små grupper, och för hvilka han i förbigående gjorde en hastig bugning. Bravo; bravissimo, min Clara!4 utropade Emanuel jublande, i det han tryckte den första glödande kyssen på sin älskarinnas läppar. Så tuktar man en gudsnådlig botpredikant! Men HEleonora, som förvånats öfver Emånuels djerfva förtrolighet, utbrast med en stämma, vibrerande efter de nyss så flödande tårarne: Fy, Clara! hvad du i en hast har blifvit stygg! Fy, hvad ni ha blifvit stygga begge två! Då är väl ensamheten derinne i sängkammaren behagligare och älskvärdare, replikerade den äldre systern med en betecknande blick och för första gången begagnande gin moderliga myndighet öfver den yngre. Eleonora störtade under nya tårar tillho!i sitt frivilliga för 2 VO an Clara sväfva: på dig vid tanken — seuUVl80,) ud överlycklig och öfvermo