Dagens Nyheter – 5 februari 1873, sida 2

MVM glöda för Clara Fransoni, men jag hade ämnat bekämpa dönna numera för mig otillåtna böjelse. Jag kom till Stockholm, jag återsåg den tjusande flickan, och alla mina vackra föresatser blåste bort som agnar för vinden; jag kände mig för svag att motstå hennes trollmakt, och jag har i afton för första gången talat med henne om min kärlek. Men utan din mellankomst skullo jag ha bigtat för henne kanhända redan i morgon om min förlofning, och lofrvat att bryta en förbindelse, som jag knutit endast för min fars skull. Hvaruti består då egertligen mitt svek och dst så kallade skurkstreck, hvarifrån du — gågom ett himmelens ombud, med fullmakt utfärdad af dig sjelf — vill hindra mig?4 Emanuel betraktade sin tyste bror med en triumferande blick, medan Clara med strålande ögon såg upp till den man, som ånyo fångat hennes hjerta. Men Joachim genomskådade broderns listiga försök att ge sitt uppförande detta rosenskimmor, som ånyo skulle bedåra den arma flickan, och han svarade derför med gamma isande lugn, som han tillkämpat sig alltsedan det for honom så ovanliga känsloutbrottet. sOm du talar sanning, broder, och upprikligt älskar denna unga flicka, som på fullaste allvar tyckes ha fästet sitt öde vid ditt, så bevisa halten af ditt tal genom en handling, en upprättelse åt det hjerta du varit nära att förkrossa. Du är rik och sjelfständig, oberoende