-— 142 mansmessiga samtal och smuttade på sitt eftermiddagskaffe, anmälde gamle Johnson ankomsten af fru enkepostmästarinnan Apollonia Korall. CJag lär väl inte längre slippa ifrån min söta kusin, pustade gubben Patrik mellan tänderna och nickade bifall till mottagningen. Iklädd den stålgråa sidenklädning med gula silkesrosor, uti hvilken vi redan haft äran att för våra läsare presentera f.d. fröken Gyllenpiil, raen som nu nyttjades för första gången, — ty såsom vi erinra oss ha vi i vår berättelse gjort ett tillbakagående, som vi beklagligen ännu icke kommit ifrån, och följaktligen icke heller återkommit till närmaste följderna af den uppskakande scenen mellan tanten och Eremiten — iklädd denna imponerande skrud rusade den lårga damen ett långt stycke in i förmaket, innan hennes närsynta ögon gjorde sig besväret att efterforska hvar värden i huset befann sig. Tant Polla hade alltid haft denna affärsmessiga snabbhet i sin gång och föreföll följaktligen såsom en mycket flitig och mycket sysselsatt person, den der icke öder tiden genom ett ceremonimessigt framskridande. Också hade kon nu rusat ett långt stycke förbi herrarne Minning, hvilka båda artigt gått henne till möte och stodo uppvaktande en på hvardera sidan dörren. CHva, ä ingen menniska härinne? utropada Apollonia, kisande mot soffan med samma små