Dagens Nyheter – 30 januari 1873, sida 2

(Insändt.) Som troligen vid nu pågående riksdag från tjenstemannaläget en stormlöpning på statskassan kommer att ega rum, så vore det intressant att tå någon kännedom om hur en del embetsmän kunna hadet, om det hos alla klasser är så verkligen af behofvet att få en allmän löneförhöjning — Då på landsstatens möte i Örebro uttalades den åsigten, att isynnerhet länsmännens ställniag vore bebjertansvärd, torde det kanske förefalla besynnerligt att en länsman sjelf erkänner, att då han sköter sin plats, som lemnar honom mycken tid öfrig till vårdandet af egna och en del andras affärer, hang inkomst lätteligen belöper sig till (4,000) fyratusen rdr om året. Detta är väl icke ringa, och då staten har så många trängande behof för öfrigt och behöfver alla medel som kunna: disponeras till materiella företag, och isynnerhet som ombildningen af försvarsväsendet för yttre försvar — hurudan den än må blifva — kommer att kräfva stora medel, så tyckes att den inre ordningen ännu kunde upprätthållas med de dertill anslagna medel och att en så underordnad tjensteman som lämsmannen, bör kunna lefva på en sådan inkomst. Hebe, (Red. erinrar härvid att länsmännen i olika distrikter hafva mycket olika inkomster. 4000 rdr: om året är icke det vanliga för länsmännen; hälften torde deremot ganska ofta förekomma och äfven: vära nog.. Att gifva lika löneförhöjning åt alla synes således icke vara af nöden eller rättvist.) era fare a ra a TRA nn a RR Ar RE