Dagens Nyheter – 29 januari 1873, sida 2

o110 Hvad vill nu kära bror att en älskande far under sådana förhållanden skall taga för parti? Lejla är energisk och beslutsam, och skall säkert, bringad till förtviflan, sätta hårdt mot hårdt. För min egen del respekterar jag och håller af den unge mannen, och skulle — oaktadt hans ofrälse namn — med glädje se honom som min måg, men med min hustru får jag svåra duster. Jag hoppas dock att der icke moderskärleken talar tillräckligt der skall en annan fåfänga än bördens tala till vår förmån — fåfängan att se hennes fädernegods Lindboholm en vacker dag representera hvad bror nyss så träffande kallade ett furstendöme. Nå väl! Jag har talet till slut, jag rifver sönder diplomatiens fina silkesnät, jag afslöjar mitt sanna inre, jag bekämpar mina fördomar, ställer mig i den nya tidens leder, och öppnar famnen för din son, liksom jag gjort det för dig sjelf, min käre Patrik Minning. Hvad säger nu du om saken ?4 Det var första gåpgen grefven begagnade det förtroliga du-ordet till vännen Minning, hvilken han hittills endast kallat det mera främmande kära brort. Han öppnade nu sin famn på vid gafvel under särskild betoning af detta du sårom slutsten i den ärones pyramid han uppreste åt sin vanbörding till vän, och såsom sista maskan af det diplomatiska gilkesnätet. Patrik Minvning genomskådade likväl allt, men kände sig så öfverlycklig af att ha kunnat