Dagens Nyheter – 24 januari 1873, sida 2

stundom med gumman undervisningens bestyr, men hennes lifliga och oroliga lynne passade icke för dessa tålamodspröfvande sysselsättningar; hvarför prestenkan boslöt sig till att under så sträng kontroll som möjligt låta de unga fickorna tillhandagå patienten med den hjelp, som för dem var passande. Af dessa skäl hade Clara Fransoni flera gånger fått ömsa de kalla omslagen kring Emanuels hutvud, sedan hon af fru Schönberg lärt sig den bästa metoden. Föga anade den goda gumman att medan den sköna flickan afkylde patientens hufvud, satte hon hans lätt antändliga hjerta i brand; och den spetsfundiga Emanuel gjorde sig alltid i den gamlas närvaro så svag och pjunkig, att denna omöjligen kunde tro på hjertats förmåga af full lifaktighet hos en så synbart kraftlös. Utanför det rum den sjuke bebodde var en liten veranda, liknande förstuguqvisten, hvilken, tack vare den blomsterälskande prestfruns omsorger, var alldeles öfvervuxen med ampelopsis och blommande krassa, hvilka tillsammans bildade en grönskande löfsal, medan tasentals resedor från blomsterrabatten framför trappan spredo sin Jjufva doft. Från denna veranda hade man nedgång till den allrasomtäckaste lilla trädgård, alldeles kringvuxen med lummiga lindar och täta häckar, gom dolde det fula planket mot granngården. Längst i bakgrunden låg köksträdgårdstäppan, dold