Dagens Nyheter – 22 januari 1873, sida 2

person, som plötsligen befinner sig utan hufvudbonad i ett hällande regn. Den listiga och förutseende enkepostmästarinnan hade ur tamburen låtit afligsna allt, som kunde tyda på främmande, oeh hade dessutom afsigtligt hopbjudit några af sina intimaste, för attinte befinna sig alldeles ensam och värnlös gentemot den gamle barske bokhållaren, med hvilken hon sedan gammalt visste att det ej var så godt att munhuggas. Det var derföre hon genom sin lorghett med synbar skadeglädje upptäckte det nederlag hon åstadkommit redan vid förssta salfvan. Med det förbindligaste värdinneleende skyndade den långa enkefrun att mottaga sin nya gäst och att presentera honom och sällskapet för hvarandra. Dock, afslutade hon sin harang, Shvilken i hela staden känner inte till huset Miännings vigtigaste stödjepelare och den redbaraste vårdaren af dess intressen, likasom hvilken äldre stadsbo känner inte till majorskan Dunder; tullförvalterskan Jackelin och mamsell Klöfverson. Behöfver inte vara så lastgammal till detX; mumlade bokhållaren; som . när han så oförmodadt befann sig så:om tjenstgörande kavals jer, begagnade tillfället att på en gång säga en sanniog och en artighet. 4Ja, si det kan jag kalla talaX, utbrast Ulla Dunder, den äldsta af damerna. Det