-— D7 utropade tullförvalterskan, i det hon med ett uttryck af itdignation drog sitt hufvud så mycket tillbaka, att isterhakan nästan bildade ett litet ansigte för sig sjelf, ehuru Väl mycket embryohiskt. ä8å mycket är säkert, återtög Nilla fru PHunder, att min tjenstflicka, hvars mör vårit tväfterska hos Minningens i många år, hår af deras huspiga hört att ett pat unga flickor eri hel hatt bott hos Eremiten, och att den skenheliga junkern sedan ofta besökt samma flickor, sedan de flyttat till pastorskan Schönberg. Wlägtingar eller inte, så är och blir det en skandal, som inte får passera onäpst öch jag ska minsann tala vid prosten att han en väcker dåg hölt önkölt i moralens maren inepekterar det der gamla trärucklet. Det kän då eh gång bli klart och tydligt huri en komnninisteretka kan dra sig fråm så många år på inkomsten af ett par hådår.4 CJa, och så hön helsär på eb, då hön går till kyrkan, sen! Precis som eh förklädd grefvinna! Måråsell Rösaliå hadö godheten att, belöhad af medsystrarnes högljudda bifall, Kärma den ståckärs gumman Schönbergs förnäma kyrkovandring, en ära soim den från verldsbullret så isoleräde prestenkan säkert aldrig drömt sig. Emellertid så vet jag så mycket Bom så, att gamla Bokhållaren Granat punktligt en gång hvarendå dag besöker den sjuke i och för kontorets affärer nu då Joachim rest till