Dagens Nyheter – 22 januari 1873, sida 2

Till redaktionen af Dagens Nyheter! Till svar å den fråga, sam i Dagens Nyheter för den 21 dennes blifvit till oss riktad, bedja vi få hänvisa till det i vår subskriptionslista fastställda vilkor: Vid skeende subskription erläggas 5 procent af tecknade beloppen, antiogen kontant eller ställes deremot svarande godkänd säkerhet och utfärdas derå qvittenser. och öfverlemna sedan till opartiskt bedömande, huruvida det ligger någon obillighet deruti, att, sedan vid teckningen blifvit deponerade 5 procert af teckningsbeloppet, men den, som verkställt teckningen, sedermera vägrat eller under 3 månader af den tid, obligationerna varit tillgängliga, underlåtit att sådana för teckningsbeloppet uttaga, de deponerade 5 procenten, hvilka äro just de, som i den anmärkta noten afses, till oss hemfalla såsom säkerhet eller ersättning tör den förlust, som tilläfventyrsi följd af förändrade penningeförhållanden kan uppstå. Stockholm, 21 januari 1873. Högaktningsfullt Guilletmot Weylandt. (Red. anser sig böra upplysa att innan den fråga, hvarå härofvan svarats, blef införd i denna tidning visades för redaktionen ett af hrr Guilletmot Weylandt utgifvet qvitto å skedd inbetalning af fulla beloppet, hvarför obligation (eller obligationer) önskades.) K. generalpoststyren har, oaktadt man, för att vara billig i sina fordringar och rättvis vid bedömandet af myndigheters åtgöranden, måste er. känna, att bemälda styrelse utvecklat en rastlös verksamhet och inom sitt embetsverk i senare tider vidtagit högst genomgripande förändringar till ett bättre sakernas tillstånd, hvarigenom den korresponderande allmänheten beredts icke ringa lättnad såväl i sättet för brefs afsändande och emottagande som kostnaden derför, hvilket tidvingarne ock i allmänhet lofordande framhållit, likväl ej kunnat undgå att nu få röna prof på opinionens omkastning och finna huru lätt det skarpaste klander följer berömmet i spåren. Att skäl till missbelåtenhet hos den tidningsläsande allmänheten förefinnes, medgifves gerna, och är helt säkert poststyrelsen den första att erkänna sin missräkning beträffande anordnandet af Stockholms tidningsexpedition, men då man vet och känner att denna styrelse, såsom ofvan nämdt är, oaflåtligen arbetar på postverkets utveckling till fromma för den korresponderande allmänheten, så förefaller det åtminstone mig, som om apmärkningarne kunde och borde hafva framstälts på ett värdigare och humanare eätt än det en del tidningar bebagat änvända, helst då saken gällde en ny och således oförsökt inrättning, och hela felet bestod uti att af sparsamhetsskäl för få arbetskrafter blifvit använda. Jag har föranledts till nedskrifvandet af dessa rader, vid genomlitsandet af en i Östgöta Correspondenten i medlet af denna måaad intagen artikel, vittnande om en mindre god sinnesstämning hos författaren, efom derjemte; ewligt min åsigt, framkastar obefogade tillvitelser. Östgöta Correspondenten förmenar t. ex. att poststyrelsen ej i tid underrättat allmänheten om de med år 1873 inträffande förändringar inom posten. För min del bar jag, gom är boende i Vestergötland, i Stockholms tidningar tagit del af poststyrelsens kungörelser härom i december månad föregående år, lvarjemte det postkontor, på hvilket jag håller s. k. lösväska, till sina korregpondenters underrättelse om förändringårne ej allenast i stadens tidning utan ock genom utdelandet af särskilat tryckta kungörelser påpekat hvad iakttagas borde; förmodande jag, att öfriga postkontor, hvar i sin ort, handlat på samma sitt. Detta klander synes således obefogadt. Vidare ondgöres Östgöta Correspondenten deröfver, att tidningstaxan nr 4 ännu ej utkommit, men för att poststyrelsen må kunna trycka den, måste naturligtvis, i all Bin där, något finnas att sätta i tr 4. Östgöta Correspondenten säger att han, om jag minnes rätt, redan i december, slutet förmodligen, insände priskurant på Östg. läns kungörelser, eller någon annan för den stora allmänheten mindre vigtig tidskrift (jag minnes ej så noga) och fordrar att poststyrelsen derpå bort trycka tidningstaxan nr 4, — Om nu, hvilket lätt låter tänka sig, endast deäna lilla tidskrift och möjligen några få andra till styrelsen inkommit, så torde väl poststyrelsen haft skäl för ätt vänta med nr 4, intill dess flere anmälanden ingått. Att tidnivgstaxornas tryckande och utgifvande ej gått fort nog lärer, enligt hvad försports, vara tidningsredaktörernas eget fel. — Är det nu tillbörligt att klandra den ene för andres, så att säga, egna försummelser?! — I sanning, en egen logik fordras dertill. Ad Jag vill här omnämna ett uttryck af postmästaren i min grannstad, då jag till honom framställde förfrågan, huru det kommer sig, att jag ej kan få minä tidningar ordentligt? Orsaken känner jag ej, men förmodar att de kört fast på 144:ran, svarade han. Detta yttrande lärer endagt kunna tydas af en i postverkets hemligheter initierad man. (För red. af D. N. är det åtminstone obegripligt.)