Dagens Nyheter – 21 januari 1873, sida 2

En vörtaffär. Kort före jul fick en viss landtpatron, hvilken vi vilja benämna X, af sin gumma i uppdrag att vid inresan till staden på vederbörligt ställe inköpa det vanliga kannetalet vört för julbaket. Olyckan, som alltid är framme, både före och etter jul, ville emellertid, att den beskedlige hr X på hemresan stjelpte omkull med åkdonet, dervid vörtkärlet slogs sönder och vörten rann ut. Hemkommen, tröstade han sin förgrymmade äkta hälft helt lakoniskt med följande ord: Se så, min gumma lilla, aldrig ord mer om den saken, jag har haft min olyckliga vörtaffär, jag som fransmännen, det är allt sammans !