Dagens Nyheter – 21 januari 1873, sida 2

— 59. — lofvar att lefva tyst och stilla och inte göra mycket väsen af mig.4 Emanuel beledsagade sina ord med ett humöristiskt leende, som icke förfelade sin verkan på den sedestränga prestfrun. CNär vår herre bryter den öfvermodiges kraft, då lofvar den maktlöse alltid bot och bättring och ett stilla lefverne. Men skolpojken glömmer riset, då det åter stoppats bakom kakelugnen. Ni talar så vackert som en prest-fra, skämtade patienten, men uppgaf med detsamma ett halfqväfdt rop af smärta, då han försökte vända sig i sängen. COm inte grosshandlarn håller sig stilla som en bildstod, så straftar minsta rörelse sig sjelf4, förmanade läkaren, medan han spjölade den afbrutna armen. Jag hoppas att den här lexan skall vara den sista och värsta för er öfverdådiga ridt. Det är nu tredje gången i år, som ni hållit på att bryta halsen af er.4 CLefver min Rosalia? sporde den sjuke, pustande och vändande sig till doktorn. cOm ni menar er häst, eller ert sto, för att tala i ryttarestil, så är detidet närmaste oskadadt. Men det stackars djuret tycks inte ha anlag för att spela piano, och inder harmen mot sin lärare krossade det instrumentet. Er egen brors piano!4 utbrast fru Schönberg jemrande. Den ena brodern bjuder på harmoni och den andra på disharmoni.