Dagens Nyheter – 18 januari 1873, sida 2

-—-— TA ekona de arma flickorna från obehaget och Bmäleken att i staden bettla om arbete; och med det ridderliga sätt, hvarpå han skötte deras lilla handelsbokhålleri, började de öfvergifna snart att samla en liten sparpenning. Den lika bildade som aktningsvärda prestenkan gaf dem desvutom åtskilliga lektioner i de läroämnen, som deras armol tvingat dem att afbryta, och två timmar regelbundet hvarje vecka öfvade Joachim sina skyddlingar i lefvande språk. Men dessa två timmar voro också, snart sagdt, de enda i veckan Eremiten egnade åt gamtal med sin nästa. Underbart nog fortgick på detta hemlighetsfulla sätt ett helt år af de unga systrarnes lif, utan att den allvetande tant Polla lyckades få minsta aning om deras tillvaro i staden, ty sjelf bodde enkefru postmästarinnan åt alldeles motsatt håll, och när den gamla prestfrun gjorde några promenader med sina unga slögtiogart, såsom man kallade dem, vände man alltid sina steg åt den vackra landsbygden i stadens omedelbara närhet. Clara och Eleonora sågo i Joachim en begkyddande broder, till hvilken de blickade upp med nästan helig vördnad, så mycket mera som de funnit att ryktet icke ljugit, då det jaat om den unge mannens hemlighetsfulla välgerningar. De voro ju sjelfva mål för så mycken rörande godhet från deras välgörare; de lärde gig derför snart att vörda hans tyst