Dagens Nyheter – 17 januari 1873, sida 1

Det börjar teckna sig illa. Vi hade visserligen af en korrespondent i Skåne hört berättas att en hr Sjöberg, adjunkt från Lund, skulle vara utsedd till chef för landtförsvarsdepartementets kansliexpedition efter expeditionschefen Varenius, som med snaraste skulle komma att lemna sagde befattning, men till en början ansågo vi alltsammans för ett skämt, eller att det åtminstona var kommerserådet Sjöberg, som var den gannskyldige och som funnit för godt att utbyta det fredliga kommerskollegiet mot mera krigiska sysselsättningar. Så var dock icke förhållandet: ryktet var denna gång sanningsenligt, och hr Sjöberg, fil. doktor, juris utr. kand. samt adjunkt i nationalekonomi, har verkligen blifvit utnämd till sagda expeditionschefsplats. Man måste sannerligen med förvåning fråga sig: när, hvar och huru har nämde magister lyckats förvärfva sig och ådagalägga nödiga egenskaper för denna vigtiga plats? Så vidt vi hafva oss bekant är hr Sjöberg alldeles främmande för högre administrativa bestyr, ty icke kan väl en 1871 om försvarsfrågan utgifven pamflett på några och tjugu sidor eller en annan, något digrare om SFörsvarsfrågan och svenska folkets representanterX, utgifven 1872 — båda fulla af otidigheter mot andra kammarens majoritet i allmänhet, och den senare kryddad med direkta och häftiga angrepp mot mera framstående personligheter bland densamma, och till hvilka båda, nära intill gränsen af skandal gående partiskrifter, ryktet velat göra hr 8. till författare, — icke kan väl, säga vi, detta författareskap utgöra kompetensprofvet till chefskapet i landtförsvarsdepartementets kansliexpedition, ehuru det onekligen ser mycket misstänkt ut. Skulle under konung Oscar II:s, regering tjenstemeriter, som de nämda, belönas med sådana befattningar som den ifrågavarande, då kommer det i sanning att blifva illa bestäldt. Lycksökare skola icke fattas, hvilka på denna slippriga väg sträfva att samla meriter, under det att på sådant sätt vunna tjenster neddragas till partibelöningar. Hvad krigsministern hr Weidenhjelm beträffar, taga vi för afgjordt att denna utnämning kommer att af Andra Kammarens majoritet betraktas såsom en utmaningshandske, slungad densamma i ansigtet, samt vara egnad att rangera hr statsrådet på samma linea, som den förre krigsministern general Abelin, och i samma mån förändra majoritetens hittills mot hr Weidenhjelm visade tillmötesgående. Vi skulle icke hafva sysselsatt oss med hr Sjöbergs mindre betydande personlighet, ej heller fästat någon vigt vid hans utnämning, såvida icke vid den nya regimens början alla tjenstetillsättningar måste följas med en större uppmärksamhet än vanligt, för att af hvarje sådan kunna sluta sig till huruvida det nya blott skall blifva en fortsättning af det gamla, eller vederbörande kommit till besinning af hvad klockan är slagen; — och då hr Sjöbergs utnämning i hög grad antyder det förra, så har det förefallit oss, som om det skulle komma att teckna gig illa4. esse —XXX ÅXÅ XV