Dagens Nyheter – 15 januari 1873, sida 2

tungas oädla drifter genom att belägga henne med tystnadens fjettrar, och jag har hellre velat anses som en oahöflig lurk än som en artig smädare. Der har du förklaringen på min slutenhet, syster Eva, och der har ni skälet för min naturliga afsky för er, tant Korall. Men också den brottsligaste qvinna är min medmenniska, då hon behöfver min hjelp, och derför ber jag er ännu en gång uppriktigt om förlåtelse, tant Korall, för min ohöflighet nyss att springa i stället för att bispringa. Joachim drog ett djupt andetag efter den för honom så ovanliga ansträngningen att tala så länge, steg upp, räckte handen hastigt åt systern, gjorde en stel bugning för tanten, och skyndade derefter sin väg, medan hans hand oupphörligen klappade lilla Thyra, som springande följde honom, på det ljuslockiga hufvudet. Tant Pollas läppar rörde sig konvulsiviskt. Den lifliga sqvallersystern, hvars ordflöde var kändt i hela staden, hade fått sin ångmaskin i olag, men man kunde nästan höra huru det sjöd i dennas innandöme. Slutligen, när Joaehim tillåst dörren efter sig, stammade den förolämpade damen: 4tEva, för Guds skull, ge mig litet Prinsens droppar! ett glas vatten! Jag ska stämma den omenniskan för att han söker ta lifvet af ett svagt frintimmer! Jo, sådant får en stackars enka höra af en slagtardräng till