Dagens Nyheter – 15 januari 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Napoleon III:s död och dermed sammanhängande förhållanden sysselsätta för närvarande i främsta rummet den europeiska pressen. Tidningarne öfverflöda af detaljer, rörende dels exkejsarens sista stvnder dels hvad som i anledning af hans frånfä!le tilldragit sig. Vi sammenföra här åtskilliga notiser, som vi tro kvnana intressera våra läsare: Vid dödslägret voro tillstädes: kejsarinnen, läkaren, dr Goddard och den romorskkatolske presten: Kort före kl. 10 på förm., då den sjukes tillstånd blef oroande, for grefve Clary efter den kejserlige prinsen, som var qvar i krigsskolan i Woolwich. Fastän resan dit och derifrån försiggick med största möj ga hasttharn prinsen hkväl icke hem förrän 15 minuter efter det fadern utandats sin sista suck. Telegram om händelsen afsändes gonast till drottning Victoria, prisen och prinsessan af Wales samt en del andra furstliga personer — bland andra enkedrottning Josefina af Sverige och Norge —, ifrån hvilka svar med beklagande af den sorgliga underrättelsen genast ingingo. Prinsen af Wales mottog underrättelsen vader ett besök hos sir Anthony Rothschild på dennes gods Ashton Clinton. En teaterrepresentation, som der skulle ega rum samma afton, blef inställd. Under de sista 20 minuterna var kejsaren nästan alldeles medvetslös; och då han dött, trodde till och med läkarne ti!l en början, att han var blott afsvimmad. Hans gemål öfverväldigades helt och hållet af smärta vid dr Conreaus förklaring att kejsaren uppgifvit sin sista suck; hon sjönk tillsammans atropande: Cest impossible. Union Medicale innehåller följande märkliga meddelande, som tidskriften erhållit af professor See. Den 1 juli 1870 kände sig kejsar Napoleon mycket illamående, hvadan en konsultation rörande hans tillstånd egde rum mellan doktorerna Nelaton, Ricord, Fauvel, Corvisart och Sse. Enligt deras sam: manstämmande tanke, angaf diagnosen tillvaron af sten, och de ansågo alla, att en operation genast borde ske. Dr Conneau fick i uppdrag att meddela kejsarinnan Eugenie denna läkarnes mening. Men af po. litiska skäl uppsköts saken, och den svåra sjukdomen, som till en början lätteligen kunnat botas, men hvars natur förvärrades för hvarje dag, fick fortgå under tyå och ett halft år. Union Medicale tillägger att, om kejsarinnan den 1 juli hade fått veta sanningen, skulle kejsaren antagligen ha blifvit botad och Frankrike skulle ha sluppit det krig som förklarades den 3 juli 1870.