Dagens Nyheter – 15 januari 1873, sida 2

leksaken för att trösta sin lilla favorit, och derunder genom de öppna salongsfönstren förnummit huru tant Polla pöste och puttrade af vredesmod. Han erkände inom sig det berättigade klagomålet öfver hans ohöflighet, och hans rättskänsla uppmanade honom att frivilligt göra afbön. Hans ansigtsuttrycK vid återinträdet i sa1w0ngen återgaf emellertid snärare en dödsfånges marter än minen hos en artig kavaljer, som ånyo vill förvärfva sig en dams bevågenhet. Också kunde Eva omöjligen beherrska sitt af naturen skalkaktiga lynne, utan helsade sin modstulne bror med ett så klingande skratt, att lilla Thyra upphörde att gråta. Se der har ju tant Polla sin riddare tsans peurX, som vill bli det också sans reproche ! skämtade husets värdinna. CVerkligen?4 utropade f. d. fröken Gyllenpil med två in, i det hon begagnade sin allraförnämaste munsnörpning och kisade med sina små grå ögon; hvilka alldeles försvuuno i den strålkrans af rynkor, som omgåfvo dem. Verkligen ! Kommer hans nåd åter?4 Tant: Pollas läppar dallrade som ett gel. Ja, jag kommer åter af många skäl, stammade Joachim, medan hans bleka kinder blefvo ännu blekare, och i det han satte sig på en gammalmodig kårmstol, sjelf lika hög: och rak som dennes: ryggstöd. Tant Polla retade också upp sig i soffan