Dagens Nyheter – 15 januari 1873, sida 1

till sin fulla nästan trealnars längd. De. båda antagonisterna tycktes äflas om hvilken som skulle kunna se den andra öfver hjessan. CAtt bo mig om ursäkt, är inte detsamma som att ge mig upprättelseX, förklarade der vredgade damen, i det hon slätade vecken på sin stålgråa klädning, som glindrade af stora gula silkesrosor och. hade något imposant i minen, också den, Satt be mig om förlåtelse borde allraminst ske på knä. Tant Polla deklamerade dessa ord med orakelmessig vigt och värdighet. tJag ber tant Korall uppriktigt om förlåtelsel återtog Joachim med stel och afmätt ton. SMin ohöflighet var emellertid alldeles ofrivillig; ty, för att ärligt säga sanningen, känner jag. alltid ett ,behof;att springa vid tants ankomst. Det var nästan omöjligt att söka efterhärma den till en samling af missljud förenade ton, hvarmed tant Polla upprepade ordet Espringa lika omöjligt som för en tecknare att återgifva ryckningarne i alla gummans ansigtsmuskler. Fru Eva såg mera förvånad och förskräckt ut än om hon. skådat sin. fridsamme bror plötsligen slå ett glas vatten midt i ansigtet på enkefru :postmästarinnan. SSpringalt deklamerade tant Polla ännu en gång, men numera med en fullkomligt hväsande stämma. Hvad menar min horre med sin, nya förolämpning i4