Korrespondenser från landsorten. Ekesjö den 13 januari 1873, Innehåll: Det nya året och väderleken. — Östra förande Den lurade tiufven. — En välnde bondgumma. — Oegennytta af prest — Egendomshandel. gennytta Det nya året har börjat med ea väderlek, hvars uthållighet under denna årstid man icke tror sig i mannaminne hafva bevittnat. Hvarje dag är mild som en septemberdag och understundom faller det en och annan regnskur. Solen tittar för öfrigt sällan fram, och sker det någon gång, så underlåter den för öfrigt ej att oförtöfvadt hölja sigimoln: För landtmannen är naturligtvis en dylik väderlek allt annat än hugnande. Landtmannen skulle denna tid på året förrätta en mängd körsysslor, han skulle forsla hem sitt madhö, hvilket är åt komligt endast när marken är frusen och höljd af snö, samt skaffa hem sin skogsved m. m. Nu åter får han hjelpa sig så godt han kan. Jag talade härom dagen vid en person, som ytttrade att gräset invid bäckar börjar se grönskande ut. Få se, hur länge det varar. Från Norra Vedbo härad berättas, det arbetena å östra stambanan så till vida redan börjat, att man från Nässjö begynt afrödja den blifvande bansträckningen och har dermed redan hunnit ett betydligt stycke väg. Respektive gårdsegare börja redan skörda vinst af banan, Så har en enda hemmansegare, ett par mil trån Nässjö, sålt skog till sliprar och arbetsplank för den nätta summan af nio usen rdr. Den sanna förtjensten håller sig ofta nog i skuggan och vandrar obemärkt af menniskor sin väg fram utan att erhålla annan belöning än tillfredsställelsen öfver att hafva kunnat uträtta en god, nyttig och ädel gerning, Detta är förhållandet med en gumma, hustru till en hemmansegare i ——— d socken här i närheten. Bemälda gumma har nämligen under loppet af många år i sitt hem upptagit åtskilliga nu redan till ett ansenligt antal uppgående föräldralösa eller utfattiga barn, hvilka hon icke allenast bemött med moderlig ömhet, utan äfven gitvit en för deras ställning passande uppfostran. Så snart någon i hennes närhet blir ur stånd att försörja sig och de sina, kan man vara viss om att hennes gästvänliga hydda är öppen för de hungrande små, som hos henne finna ett villigt skydd. Bemälda gumma eger dock fyra egna barn och utöfvar utomdess en efter hennes förmåga icke obe tydlig välgörenhet, äfven mot äldre personer. Nyligen gifte sig en af hennes skyddslingar och bröllopet stod under fostermodrens tak samt på hennes och hannes mans bekostnad. Efter jag kommit att tala om välgörenhet, så torde det vara skäl att icke förbigå ett annat drag af oegennytta, denna gång hos en prestman. Inom L— ——d församling finnes nämligen en kyrkoherde, hvars verksamhet för folkskolan torde hafva få sina likar. Icke nog med att bemälde kyrkoherde understundom sjelf läser och undervisar i skolan, utan han tilldelar den då och då icke obetydliga presenter under form af böcker eller penningeunderstöd åt skolbarnen. Inom annex församlingen bidrager han till underhållet af en småskolelärarinna, hvars lön annars skulle vara alltför knapp för att någon småskola skulle kunna inom församliogen existera. Måhända återkomma vi en annan gång såväl till hans som till ofvan omnämda bondgummas namn. Esomoftast hör man omtalas egendomshandel. Så har nyligen en patron Fr, Nehrman försålt sin för kort tid sedan inköpta egendom Quill i Kråkshult socken, med utanverk och fall, samt sin gård Åen, med undantag af en derunder lydande utjord, alltsammans till brukspatron G. Tillberg i Oskarshamn för samma köpeskilling, eller 60,000 rdr. I Flisby, nära härintill belägna socken säges den mycket naturskösa egendomen Knutstorp vara såld till en stockholmare. Huruvida det sistoömda är fullt säkert, kunna vi dock ej vitsorda.