Dagens Nyheter – 11 januari 1873, sida 2

OR gen hade icke någon mer än en hustru, och enligt hvad missionärerna försäkrade fanns intet folk dygdigare i sitt lefverne än dessa kanaker. Deras boningar voro små, oansenliga hyddor, spridda enstaka öfver hela ön. I residensstaden lågo dessa hyddor sammanförda utan ordning eller fördelning i gator och gränder. Då detta folk är nästan alltjemt i krig mot infödingarna på närgränsande öflockar, och från dem hafva satt befara anfall, var staden omsluten af en jordvall. Skjutvapen egde de icke utan begagnade endast lansar, af 18 å 20 fots längd, samt stridsklubbor. På förmiddagen gick vår chef med några af oss officerare i land för att uppvakta konungen, Denne, som hette Tui Tonga, hade i förväg härom blifvit underrättad och dertill gjort sig beredd. Här regerade ett riktigt förnämt majestät. Vår tolk underrättade oss att konung Tui Tonga var både konung och öfversteprest, härstammande i rätt nedstigande led från gudarne samt var så helig, att hvarje del af hans kropp, såsom händer, fötter, mun och näsa, m. m., hade i språket fått en annan benämning än urdersåtarnes. Icke blott var månggifte hang lagliga rätt, hvaraf han också rikligt begagrade sig, utan egde han jemväl rättighet att af konungarikets alla ogifta qvinnor taga tll hustru hvilken som helst honom bebagade, Under hans tak fick ingen nalkas honom annat än krypande på händer och fötter, ej heller sitta i hans närhet, då han stod, eller äta under det han åt. Petta om kung Twi Tonga, Vår chef lät dock tolken