Dagens Nyheter – 11 januari 1873, sida 1

ERNER NESPR AEG BE FORS IL RENEE RA ARTS Kan Sverige försvara sin sjelfständighet? Under denna rubrik utkom förra året en broschyr, hvari hr J. Mankell försökte populärt framställa några allmänna strategiska grunder för den skandinaviska halföns försvar. Denna broschyr, för hvars innehåll vi ej haft tillfälle att redogöra, har som I bekant väckt ganska mycket uppseende och framkallat motbroschyrer och kritiska uppsatser, hvilkas författare i ganska starka uttryck och med en feberaktighet, hvars modererande alldeles icke skulle skadat den sak, de ville förfäkta, angripit hr Mankell för hans i broschyren framställda strategiska grunder. Bland annat, hvarför dessa författare förebrått honom, är att han byggt sitt försvarssystem på reträtt — reträtt till Dovre fjell till och med. Detta påstående har ofta upprepats i tryck och sålunda lupit öfver landet; vi ha helt nyligen sett det återgifvet i ett par tidningar, och för icke längre än fyra eller fem veckor sedan var föreståndaren eller föreståndarne för Södra teatern härstädes så öfvertygade om sanningen af detta påstående, att det för teaterpubliken fick upprepas i en pjes, som då gafs på nämde teater. Utan att nu i öfrigt vilja inlåta oss på bedömandet af det försvarssystem, som hr Mankell för sin del anser vara ändamålsenEgast för den skandinaviska halfön, önska vi endäst med hänsyn till det ofvan anförda påståendet så pass redogöra för broschyrens innehåll, att deraf för den opartiska läsaren kan framgå, huruvida hr Mankells framställda system är så beskaffadt som man påstått eller icke. Vi hafva i godt minne att lögner och vrängda framställningar af fakta lätt öfvergått till riktiga trosartiklar, och då vi vid genomläsning af ifrågavarande broschyr funnit, att talet om vreträttsystemet icke utan en våldsam förvrängning af broschyrens innehåll kan sägas deri hafva något stöd, vilja vi, i hvad på oss ankemmer, förhindra att detta på lös grund byggda tal må kunna med godt samvete fortfarande upprepas. Vi skola härvid inskränka oss till återgifvande af de stycken i hr Mankells broschyr, mot hvilka de antydda författarne rimligtvis stött hufvudet med sådan effekt, att deras tankar genast farit till Dovre, om ej längre bort. Läsaren lär ej kunna undgå firna befogenheten af de förutsättningar, som i broschyren göras, ty på sådana måste ju hvarje försvarssystem byggas. Sidan 29 heter det: Så snart den fiendtliga landstigningsounkten med visshet blifvit känd, skyndar försvarsarmen fienden till mötes. Är den stark nog härför, anfaller den och försöker kasta honom tillbaka i sjön. Är den icko tillräckligt stark för ett anfall, eller lyckas detta ej, så måste den öfvergå till defensiven samt i goda och väl befästade stillningar i det längsta möjliga söka uppehålla fiendens framträngande. Men om ej ens detta kan ske, om de egna förstärkningarne visa sig för svaga i jemförelse med de eftersindnoingar, som fienden tid efter annan erhåller, och hang öfverlägsenhet slutligen blir allt för stor — hvarvid man likväl ej bör låta vilseleda eller skrämma sig genom utspridda rykten, liksom 1808 i Finland — då kan förr eller senare det ögonblick inträffa, när försvarsarmen, om den ej vill utsätta ig för förstöring, måste draga sig tillbaka inåt landet. Sedan författaren redogjort för de olika riktningar, hvilka för en tvungen reträtt böra FT era AE AA SR SE NR a DR GER a SN on a RR NT RÅ RR 1 1