Dagens Nyheter – 9 januari 1873, sida 3

kossa Hvarjehanda nyheter. Trofast intill döden. I förra månaden afled i Rouen ett fruntimmer, hvars lif var så underbart och händelserikt, att det är väl värdt att blifva beskrifvet: r 1810 hittades hon, då helt späd, af en bankir på en gata i Evreux. Denne godhjertade man hömförde sitt hittebarn till sin hustru, hvilken gaf flickan den mest lysande uppfostrav. Då Albertina — så blef hon döpt — vid 16 årg ålder lemnade pensionen, ansågs hon för ett verkligt underverk af lärdom och älskvärdhet. on beundrades af hela landet, och att hennes härkomst var ins svept i mörker ökade intresset för henne. Också erhöll hon friare från alla håll. Albertina besvarade likväl nekande äfven de mest smickrande anbud. HFostorfadren, för vånad öfver dessa afslag, anade en kärlekss handel och undersökta i Albertinas frånvaro hennes Jådor, der han fann kärleksbref, skrifna till hans fosterdotter af en ung jurisstuderande vid pamn Xavier, hvilken ham beskyddade och som mottogs af honom såsom barn i huset. Bankiren försökte nu bevisa sin fosterdotter att Xavier icke var ett passande parti och att hennes talanger och egenskaper i öfrigt ställde hennö på en mycket högre plats i samhället än den X. hade att erbjuda henne. Albertina lät så litet öfvertyza sig af hans argumenter, ratt hon genast skref till den unge mannen att hennes fosterföräldrar aldrig skulle samtycka till deras giftermål, hvartör det icke åierstod dem någon annan utväg än att fly. En plan till flykt uppgjurdes nu och sattes genast 1 verkställighet. Våra begge älskande foro till Havre och derifrån öfver Kanalen till Lovdon. Xavier ämnade der gifva undervisning i franska språket och Albertina i musik; men deras lycka blef af kort varaktighet, ty vid landstigningen i London föll Kavier från landgången och försvann i vågorna. Oaktadt alla bemödanden lygkades man icke rädda honom, och hans lik återfanns först. efter en timmes förlopp. Albertina, hvars förtviflan man lätt kan fatta, ville kasta sig efter honom, men hindrades af en protestantisk prest, hvilken gjort öfverresan på samma fartyg. Han lyckades slutligen lugna henne och förde henne med sig till sitt hem, Sedan den olyckliga berättat honom sina förhållanden, skyndade han att sätta sig i förbindelse med hennes fosterfar. Den hederlige bankiren, lika förtviflad som dottern öfver den skedda olyckan, begaf sig genast till London för att hemta det förlorade barnet. Vid hemkomsten angreps Albertina af en häftig nervfeber, som hotade hennes lif, men fosterföräldrarnes ömma vård räddade henne. Hoa var nästan återställd, då hon erhöll ett anonymt bref, hvilket underrättade henne om att hennes afgudade Xavier var hennes bror. Albertinas förstånd, redan så häftigt skakadt genom hennes nyss timadoe förlust, kunde icke motstå ett sådant slag. Hon förlorade törståndet. Man måste inspärra henne i ett dårhus, der hon förblef 12 år. 1850 dog hennes fosterfar, lemnande åt henne en ansenlig förmögenhet, Hennes amma och sköterska, som var från Rouen, flyttade då med henne till denna stad. Här tillbringade den stackars riouessvaga sin återstående lifstid Hon mottog ioga besök och förblef hela dagarne innesluten i sitt rum, utan att ens våga sätta sig vid fönstret. Under dö tjugutvå år, som hon.tillbringat i Rouen, har bon blott en gårg varit sjuk, och då hade man mycken möda att förmå henne tillkalla en läkare. Om man någon gång kunde få henne att tala, var Xavier det enda ord hor yttrade, Hon begagnade det till att beteckna hvarje sak gom hon önskade sig, Hennes sköterska har berättat att hon i sina gista ögonblick mumlat : Måtte jag blott få återse honom! I det qvarter, der hon bodde, var hon känd under namnet den lama och ingen anade de sorgliga händelser, som förorsakat denna smärtsamma tillvaro. de I