Dagens Nyheter – 9 januari 1873, sida 2

att det väl törde inttebsöra en och annan att i korthet höra hans lefnadssaga. Han är född i Falun 1831, lemnades i sin barndom utan tillsyn och således utan all uppfostran samt råkade alltså tidigt in på brottets bana. Redan som barn dömdes han till ris 2 särskilda gånger och vid tiden för sin konfirmation var han redan mogen för Långholmen. Sedan strafftiden var till ända, begick han oafbrutet nya stölder, så att han redan vid 20 års ålder, eller år 1851, var dömd till lifstid3 fängelse. Innan denna dom; af k. mt afkunnad den 15 april 1851, hunnit till verkställighet, rymde -han ur -rättvisans händer och uppehöll sig i Linde, hvarest han, i följd af en tillfällig likhet med en då derstädes boende apotekaredräng vid namn Lars Fredrik Rylander, antog dennes namn och såsom sådan begick stölder i den omfattning, att han, under namn af Lars Fredrik Rylander, äfvenledes för tredje resan stöld dömdes till lifstids fängelse, hvilket straff han år 1855, men då under sitt verkliga namn, började undergå å Varbergs fästning. I fängelset utmärkte sig Lindberg för ordning och arbetsamhet, vana stor skicklighet i snörmakareyrket och benådades den 11 juni 1869, då han genom k. m:ts utslag förflyttades till klassen af försvarslöse fångar för att i fyra år hållas till allmänt arbete, så vidt han icke dessförinnan kunde skaffa sig laga försvar. En del af denna tid tillbragte Lindberg å Karlsborgs fästning, och der tillstötte en ny omständighet, som förmodligen för alltid af. skär möjligheten för friheten. Lindberg blet nemligen dödligt kär. Föremålet för hans ömma låga hette Matilda Österlund, dotter af en f. d. rättare vid Skyllbergs bruk i Lerbäcks socken, med hvilken ban å Karlsborg blifvit bekant och som lofvat att dela ljutt och ledt med honom, helst åer borta i Amerika, dit nu Lindbergs håg stod Längtan efter detta paradis förmådde Lindberg att en yacker natt i november månad 1871 rymma från Karlsborg. Man skulle trott, att kärleken drifvit Lindberg att söka reda på sin brud, som då bodde vid Skyllberg, men kärleken till andras egendom tyckes ha varit större än till Matilda, ty under denna frihetstid year det som en häst med åtföljande vagn och sele bortstals i Rastorp, fastän Lindberg ihärdigt förnekar all kännedom härom: det var vidare under denna frihetstid som Lindberg på Hötorget i Stockholm försålde nämda häst och öfriga saker samt hos Stockholms galanterihandlare inköpte åtskilliga mörgongåfvor, hvilka han just höll på att skänka sin trogna Matilda, då länsman Kahlow i Lerbäck var nog oartig att störa denna kiärleksfröjd och införpassa såväl Lindberg som bans håfvor till Örebro cellfängelse och så vidare till Karlsborg Under ångern att hafva förderfvat sina framtidsplaner och under grämelse a 38 dina luftslott ratolade, beslät Lindberg efter återkomsten till Karlsborg att förkorta sitt lif, hvilket passar väl tillsammans med en olycklig kärlek. Huru mycket allvar Lindberg emellertid hade med sjelfmordslanerna, må vara osagdt, men ett bängningeförsök gjordes och derefter visade sig Lindberg stundom lam; stundom sinnesfötfirrad. Denna lamhet inbringade Lindberg behaget af att vid rähsak ningstilifällena få åka i droska samt att i Askersund, der han stod inför rätta, Nyvoyta fängelsets dysterhet och fuktighet rm g bonne: 5 0 enskild mans mera angenäma bonisoram. Denna lamhet beredde äfvenledes Andberg inträde å Örebro länslasarett. 1, nan bars i en beqväm länstol. Det etlwänt bekant, hvilken underbar verkan ett värmt bad derstädes åstadkom, då Lindberg helt plötsligt fick förmågan att både hoppa ned från lzsaretisruinmet och öfver muren samt ytterligare med eller utan en gästgifvaren Holmstedt i Glanshammar tillhörig häst fortskaffa sig till Smedjebacken, Stockholm, Gefle och Falun FEo kommande tid torde lägga i dagen, huru Lindberg i verkligheten härvid burit sig åt. Sjelf afslipper Lindberg alla vidare forskningar i den saken genom att helt enkelt förklara sig ha mi stat medvetandet derom, och får man tro hans enskilda försäkringar, så får en nyfiken allmänhet och en frågvis domaremakt derpå allrig full reda. Lindberg är å hufyudets vägnar rikt begåfvad, tystlåten, vär det gäller enskilda meddelanden, och mycket mystisk, när det så passar sig, hvarom följande yttrande af honom vittnar: mystiken skall vara tyst; sedan blir det ett stort verk, när det blir färdigt; men bån blir ganska meddelsam och ordrik, när det gäller att göra sig oskyldig. Lindberg bor nu å Örebro ce!lfängelse, men vi frukta högeligen att han, trots sina invändningar och försäkringar, får återtaga sitt Nistidsarbete. (N. AJ) var