Dagens Nyheter – 8 januari 1873, sida 1

RN torkade barnet dem med sin lilla duk, och hon såg lycklig och stolt på honom. Hon packade in allt på bästa sätt åt sin man; Han måsatö med som simpel soldat, det behöfdes ej mycket. Från öfningarno hade han alltid hållit sig undan, hvadan hen således ej svancerat. Jag såg huru han red bort; den lille Vincenz gladde sig och klappade händerna. Modren sprang med Honom bort om huset, på det han måtte se fadren så längs som möjligt. Sedan sutto vi tysta tillsammans i ateliern. Barnet bestod underhållningen; det sprang oäpphörligt mellan oss båda och visade sina leksaker. Dag efter dag komma underrättelser i tidningarne, en gång ett litet bref från honom, öfver hvilket hon jublade som hade han varit räddad. fSeger på seger omtalades — sedan den stora segerdrabbningen, den cernerade staden — efteråt fick man läsa dödslistorna. Jublet, som slet allt med Big, hade också fattat henne. — Han är ej sårad — han kan ej vara det, mitt bjerta är för gladt! Han skall återkomma! ropade hon. Men hans namn sted på dödslistan. Jag hade redan läst det; jag vyredgades på henne, derför att det var mig så svårt Bäga henne huru saken stod. Nästa dag behöfde jag det ej. Hon hade bladet i handen och läste, alltid blott ett enda namn. — Barnet drog i henne, grät och ropade — hon säg i bladet liksom