Dagens Nyheter – 4 januari 1873, sida 2

Meddelanden från ållmänheten. DE DANSKA LOTTERIERNA. Herr redaktör! Under nämnde rubrik kafva flera svenska blad för kort tid sedan meddelat en, ursprungligen i Östergötlands nya Tidning upptagen artikel, som riktar geärdeles närgående angrepp mot såväl det kungl. köpenhamnska klasslotteriet som mot de härvarande industrilotterierna. De framkastade beskyllningarna äro af en eådan natur, att den förståndige läsaren genast skall kunna inse det oriktiga och absurda i dem, hvarföre jag också hade trott, att tystnad skulle vara det bästa svar, såvida jag icke från flera håll hade blifvit gjord uppmärksam på denna artikel och således måste antaga, att den hade väckt en del tvifvel hos åtskilliga. Jag vill derföre i korthet söka bestrida artikelns hufvadpunkter. Förfatfaren gör först och främst allmänheten det öfverraskande meddelande, att de köpenhamnska kollektörerna lefva helt och kållet, enl. egna uppgifter, af svenskar och norrmän.t Ailaredan denna uppgift ställer straxt artikeln i dess rätta ljus, ty ingen kan väl på allvar tro, alt det är den ringaste sanniag i ett sådant påstående. Den väl underrättade författaren har troligtvis icke uppehållit sig i någon köpenhamusgk kollektörs boning de närmaste dagarne före någon dragning; han skulle eljest hafva sett ett tillströmmande af den af honom så högt prisade, kloka danska befolkningen, hvarom han troligtvis aldrig hade drömt. Det är ganska sannt, Sverige och Norge deltaga icke obetydligt i de danska lotterierna, men detta deltagande är dock icke att räkna mot landets eget, och det må då äfven vara klart för hvar och en, att våra lotterier icke äro baserade på det spel, som kan väntas från utlandet, utan endast på landets eget deltagandei spelet. Författarers nästa påstående, att sannolikhe. ten för att vinna i våra lotterier förhåller sig som 1 till 60,000, gifver det bästa bevis på, att han talar som den blinde om färgerna, och att han icke en gång har gjort sig mödaa att genomläsa lotteriernas planer. Det köpenhamnska klasslotteriet består af 60,000 lotter, af hvilka i seriens lopp 9,600 utkomma med vinst; och för enhver, som kan räkna, är det alltså tydligt, att, sannolikheten för att vinna förhåller sig ungefär som 1 till 6. Idiotanstaltens induspri-lotteri har äfven 60,000 lotter, men deremot 3.200 vinster, och san rclikheten att erbålla vinst här dubbelt så stor som i klasslotteriet, och förhållandet är sålunda som 1 till 3. Det är uppenbart, att den kollektör, hvars bekantskap författaren under sitt vistande i Köpenhamn bade den tvetydiga lyckan att göra, har drifvit en hel del gägk med honom, men han har troligtvis icke föreställt sig, att författaren har velat sätta en eå blind tro till hans förtroliga och öppenhjertiga meddelanden. : Det hördock nog till sällsyntbeterna, och sker väl endast der en pröfvad vänskap eger rum, att en affärsman berättar en annan buru stor hans verkliga inkomst är. Författaren må naturligtvis bäst kunna bedöma hvad värde han sätter på kollektörens meddelande i denna punkt, men då han sjelf betecknar det som en tvetydig lycka att hafva gjort kollektörens bekantikap, så synes detta yttrande karakterisera vänskapens natar. Alt författaren sjelf har kunnat tro och icke betiänkt sig på att brioga något sådant nonsens vidare, som att en hirvsarande kollektör skulle fortdagligen emottaga 200—300 rekommenderade bref ensamt från Göteborg är icke det minst raärkvärdiga i denna artikel, men står för öfrigt i gammavhang med dess öfriga insebåll. Det kuogl. köpenhamnska klasslotteriet bestyres af staten och står under regeriogens kontroll. Intet tvifvel kan dert vara om, att detta lotteri förvaltas på tillbörligt sätt. I spetson för idiotanstaltons iadustwi-lotteri, hvilket jag har den äran att representera såsom generalagent, står sen kontrollerindo komite, rom består af konterensrådet och riddaren, departementsdirektören och chefen för kungl. teatern, A. Linde, samt profeesora och riddaren, f. d. ecklesiastikreinistern W. A Borgen. För hvarje dansk man äro dessa 2:ne namn tillräcklig garanti; men till ytterligare betryggande för den svenska och norska allmänabeten har lotteriats styrelse upprättat en gensral-agenwur under komittns auspicier och bar dervid lagt i dagen den allvarliga önskan att tillvigabringa den största möjliga garänti för såväl den spelande allmänheten som för lotteriet sjeif. Det kan väl betraktas som ett faktum, stt lotterispelet öfverbufvud teget ej kan, förhindras, och då det nu Öna gång förhåller sig så, blifver det en hufvudsak, isynnerhet för precsen, att vägleda allmänhbeten så mycket som möjligt i detta hänseende och förhindra att den ifåvitsko bortkastar sina penningar. Ait det i lotteriaffärer, som i så många andra, fianas industritiddare, hvilka bed:aga allmänhetens lättrogenhet, är tyvärr en obestridlig sanning, men det finnes ju äfven medel att undgå desså. För de svenskar och norrmän, hvilka vilja deltaga i da köpenhamnska lowteriernz, står det ju fritt att genom deras härvarände general-konsul eller andra auktoriteter, aktade handeölehus m. fl. inhemta nö: diga upplysningar om de personer, hvilka i tids ningarna utbjuda lottscd!ar till säljande, och att CS är