Dagens Nyheter – 3 januari 1873, sida 2

SS MR den rätta sidan. Jag plågade och förargade mig från bittida till sent; i bästa fall kunde man få debet.och kredit att gå ihop. Huru skulle det bli? I vårt hus var endast min kåmmare som jag kunde gifva dem; om jag gjorde det, hade jagatt uthärda min fars vreden — och huru. passade väl dessa båda i den mörka lägenheten? Ödet förstår sig på det, sade j jsg hånleende till mig sjelf; fadrens död var ej i sig sjelf nog bitter; då kunde ju det unga sinnet till frisknat: Mor och dotter sutto ännu tätt tillsammans i det lilla sidorummet. De anade hvad som förestod dem, men huru kan väl någon som lefver i öfverflöd göra sig ett begrepp om brist? Jag blef förtviflad, när jag tänkte derpå. Jag skulle göra allt detta klart för dem, jag — -hvarför just jag? Naturligtvis — emedan jag älskade, var jag utsedd att vrida om dolkan i såret. Modren svarade blott med tårar. Vincencia reste sig ur sin betryckta ställning, som hade bon åter vaknat till lifvet; hon liknade ett till hälften stelnadt bi, som åter rör sig för att samla honung; naturligtvis trodde hon att hon endast behöfde flyga ut, så stodo blommorna redan i ordning åt henne. Mig förargade depna ifver och det uuga sinnets tillförsigt, som måste lönas med en missräkning.